Ensamma pensionärer får leva sparsamt i dag, och alla har det inte så lätt, många lever på svältgränsen, därav denna min lilla vers. Har nu spaltat upp värsen på Smedens begäran, kanske lättare att läsa den då även om den inte är menat som en dikt, så gör jag troget nu min plikt :-)

-----------------------------------------------------------------------------------------

O'tryggare kan ingen vara en pensionärernas lilla skara.

Inga pengar ingen lycka kan någon ur vår väska knycka.

Riksda'n giver men återtager, därför är jag så hutlöst mager. Jag tuggar välling varenda da, men det är bättre än att inget ha.

Regeringen är säkert god, men inte kan jag på dom längre tro. Nå'n fallskärm har jag ej heller fått, den går till dom som redan lever gott.

Jag sover dårligt, mig vänder och vrider, så huvudet varje morgon svider. Jag grubblar och tänker på nästa steg, tur att jag är så pigg och sprek.

I dagens samhälle är det tufft att kunna leva gott, när åldern är min svagaste lott. Det kan gå snabbt jag hoppas det, vill snart i min kropp få lugn och fred.

Vi ärligt knegat och hårt har slitit, är det därför de har oss har svikit ? Kanske söka ett svartjobb litet, nån liten krona jag säkert får, som kanske kan räcka för en extra faffetår.

Att sitta barnvakt och läsa sagor jag också tänker, alltid något när en liten krona extra i min plånbok blänker. Ålderns stigar är tunga att gå, men med Reinfeldt i spetsen hu hu & hå, då kan det inte annorlunda gå !

Det rimmar inte så himla bra, är ingen poet, utan bara "lilla jag" :-)