Skrev ju i går: "Tänk om vi kunde få våra kära tillbaka till oss bara just denna dagen varje år, vilken fest vi kunde ha". Låg och funderade på detta när jag la mig för att nattasova, somnade mitt i min tankverksamhet som förde mig in i drömmen med mina funderingar. Låter lite kusligt och jag vaknade av att jag var riktig ledsen.

Hade dukat mitt matsalsbord med massa godsaker, små ljus över allt och bordsplaceringskort. Skulle ha en seans med mina kära. På andra sidan av bordet mitt emot mig skulle mamma sitta, jag sträckte mina armar över bordet med handflatan uppåt plötsligt satt mamma där och tog min hand. Jag reste mig och flyttade ut nästa stol med placeringskortet på fatet, pappa satte sig, snart var det fullt omkring mitt bord. Ingen sa något, satt bara med ett leende och tittade på mig. Efter en stund blev det plötsligt ovanligt mörkt ute, det blixtrade och åskan mullrade kraftigt. Alla mina gäster tog varandras händer och försvann som en dimma som lyfte från en äng, borta var dom, var hos mig bara ett kort ögonblick. Jag blev så ledsen att mötet blev så kort, men jag fick träffa dom alla för en stund. Vaknade med tårar på min kind och låg länge vaken och funderade, hur kunde jag drömma denna dröm som kändes så verklig när jag vaknade. Har gått och funderat på detta under dagen, viste inte om jag skulle våga att skriva ner det här.

Önskar man något riktigt mycket så på ett eller annat set så kan det bli verklighet om en bara i en dröm.