Direktlänk till inlägg 1 oktober 2007

Plåtburken och Ekorren.

Av ~ Ruth ~ - 1 oktober 2007 09:23

Det hände när jag var i 7 års åldern, alltså väldigt länge sedan. Jag och min
mamma var i skogen och skulle plocka bär. Rätt som det var så hörde vi ett
klingande ljud uppe i ett träd ovanför våra huvuden. Jag tittade upp och fick se en ekorre med en plåtburk över huvudet. Efter en stund så ramlade ekorren ner och blev liggande. Mamma sprang fram för att se om den var skadad, när hon skulle ta upp den hoppade den upp. Efter en stund så lyckades vi fånga den och fick bort plåtburken från huvudet. Men lyckligt slutade inte historien för den sprang rakt ut i ett litet tjärn och drunknade till vår stora förtvivlan. Själv så mådde jag dårligt i flera dagar efter det. Var väldigt djurkär även på den tiden, samlade på alla små kryp, musungar, harungar ja, det jag hittade. Vi hade en lekstuga när vi var små och där inne var det nästan ett mini Zoo. Har många små historier jag kan berätta om, men tyvärr inte så många bilder att visa upp. Vi var 5 systrar och en
lillebror i våran familj, övriga var far, mor, farfar och farmor i allt 10 personer, det är många kära minnen som jag bär inom mig från dessa underbara åren..

Natur & Djur

Dela

skogsfrun

1 oktober 2007 10:57

Ack ja den ljuva tiden vi minns den som igår:) Skogsfrun drog hem hittehundar och hoppades ingen ägare skulle höra av sig men det gjorde de förstås.

http://barasaras.bloggagratis.se

Inger Maryissa

1 oktober 2007 12:32

Oj, stackars ekorre och er också då ni blev så ledsna över vad som hände den.
Kommer ihåg när jag var liten och vi också tog hand om olika djur som vi trodde var ensamma eller skadade.
Åter igen önskar dig en fin fortsatt dag.

http://www.ingermaryissa.se

Smeden Bengt

1 oktober 2007 15:13

Det var vackert med oktoberljus!
Tråkigt med ekorren, därför måste du berätta en djurminne till med solsken!
Kram min vän. Ha det bra!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

margus

1 oktober 2007 15:58

Vilken förfärlig historia om ekorren. Vilket trauma att bära med sig ett sådant minne.
Jag har ett annat trauma, ett av de svårare för mig: När jag var liten fick vi felaktigt lära oss att djurmammor inte tar tillbaka sina ungar om de känner människodoft på dem. Detta är helt galet, vet jag nu.
Jag tog en gång en nyfödd kattunge från ett vildkattbo på höloftet och gick hem med den för att behålla, vilket jag förstås inte fick. Dels var den för liten för att lämna sin mamma, dels fick jag inte ha katt - just då.
Jag uppmanades att gå tillbaka med den vilket jag gjorde. I mitt huvud ringde då den dumma "kunskapen" om människodoften. Jag vred sonika huvudet av ungen. Jag trodde att "mamman ändå inte skulle ta emot den". Jag slängde den döda kroppen på gödselstacken och led i tysthet mycket av detta mord.
Inte blev det bättre när vi tömde ladan på gammalt hö. Där fann jag den ihoptorkade kattungen. Det betydde att vildkattmamman nosat reda på sin försvunna unge och hämtat den döda ungen från gödselstacken och tagit den till boet på höloftet.
Jag mådde så illa att jag kräktes. Och lärde mig väldigt mycket. Jag har lidit i 50 år för detta.
Sens moral: Lär inte ungar så mycket dumheter!

http://margus.bloggagratis.se

"Bettan"

1 oktober 2007 16:41

Nej men usch va hemskt. Kan tro att detta var riktigt jobbigt, när ni inte lyckades att rädda denna lilla ekorre.
Kram Bettan

http://grafikbettan.bloggagratis.se

Susan

1 oktober 2007 18:37

Åh stackars dig. Det är så hemsk när man inte kan rädda dom. och du som trodde den var utom fara. Så synd. Jag var också djurgalen väldigt tidigt. Det har jag av min far. Och Lovisa har fått det av mig. Visst älskar Lucas också djur, men Lovisa, jag och pappa har en sån där innerlig kärlek till dom. Tänk min stackars granne som bodde jämte oss. Han har fått ha död på en hel del halvsvälta och skadade djur, som jag trott att jag kunnat rädda. Mäst fåglar. Så är det.

http://susan.bloggagratis.se

agge

1 oktober 2007 19:36

åhh vilken sorglig historia.Snyft vad gräsligt att ekorren hade en plåtburk runt huvudet. Vi människor vi kan ställa till vi.

http://agges.bloggagratis.se

Marianne

1 oktober 2007 20:57

Tråkigt med lille kurre som inte klarade sig. Jag känner igen det där med att bära hem skadade djur för att försöka hjälpa dem, jag gjorde också det. Ibland kom det folk och knackade på hos oss och hade något pyre med sig som de ville att jag/vi skulle hjälpa. Mina föräldrar var mycket förstående och gjorde också så gott de kunde. Och mina två söner har också kommit hem med alla de sorters djur. Skulle tro att det ligger i generna att ta hand om och vårda de som inte klarar sig själva.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Smeden Bengt

1 oktober 2007 21:52

Jag har fått uppdaterat hastigheten i dag så nu har jag varit och kollat igenom dina vidios! Kram igen!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

Cina

1 oktober 2007 22:27

Men stackars ekorre tänk att det är vi människor som gör att djur fastnar i många saker.....usch så sorgligt!

Kramen

http://heavenladyn.bloggagratis.se

Sommaren hälsade på igen

Kommentarer (9)

Av ~ Ruth ~ - 15 augusti 2016 19:48

I dag med sommarväder så insåg jag att gräsmattan behöver ansas. Efter någon timma tittade jag upp mot det blå och såg ett hotfullt moln där uppe, då tänkte jag, ingen idé att börja, snart regnar det, går nog bättre i morgon. Är så duktig...

Rubrik saknas

Kommentarer (2)

Av ~ Ruth ~ - 14 augusti 2016 23:30

Det skulle vara en regnfri dag i dag, men ut på dagen kom en störtskur som heter duga, sedan klarnade det upp och en dubbel regnbåge uppenbarades på en nästan klar himmel. Har kokat lite sylt i dag, blåbär och svarta vinbär, m...

Är det höst redan ?

Kommentarer (2)

Av ~ Ruth ~ - 10 augusti 2016 23:21

2 dygn med höststormar med stormstyrka 20-23-m/s och regn, nu i skrivandets stund är det bara +5*, värmen är nog över, jag gillar höst och vindar så jag sörjer inte. Jag har inte varit i riktig form den senaste tiden, datorn har fått vila för det me...

Som ni ser så hinner inte med bloggen

Kommentarer (1)

Av ~ Ruth ~ - 10 juli 2016 23:45

Har så mycket om och kring mig på dagarna, lediga stunder stickar jag och på kvällar tittar jag på Tv. Vart tar dygnets alla timmar vägen, hinner inte gå upp på morgonen så ”blink, blink” så är det sängdags igen. Hjälper doter...

Ont och gott....

Kommentarer (3)

Av ~ Ruth ~ - 25 juni 2016 14:55

Naturen står i sin fulla prakt och kvällarna förpestas av knott och mygg, brukar vara rätt förskonade här på somrarna. Nu har jag köpt en mygghatt annars kan jag inte gå ut med hundarna på kvällarna. På dagen blåser det och då finns inga ela...