
Nu har jag äntligen lyckats få en bild när Kajungen äter uppblött hundfoder från min hand. Nu har han inte lika bråttom som han hade för ett par dagar sedan, då var min kamera för sen för att registrera så han fastnade inte. Nu är jag en bit på väg, mitt nästa mål är att få den att sitta på min axel, vet inte om jag lyckas, men kärleken går ju oftast via maten och magen *Ler*. Jag har en enorm tolerans och tålamod, men det är ingen burfågel så jag får se hur det går. Får handmata några dagar till så det blir befäst innan jag går vidare. Nästa steg är att sätta mig på trappan så han ser hela mig vilket han ännu inte har gjort, bara överkroppen och armarna vid matning, får inte skynda för hastigt, då tar det längre tid. Måste tänja gränsarna. Har du någon gång försökt ?? Är det en hona eller en hanfågel ? Ge mig ett namnförslag så lägger jag en omröstning.
Jenn
27 juni 2007 19:35
Så morsomt å se Ruth,når du har kommet så langt så sitter den nok snart på akselen din skal du se:=)))
Første som slo meg da jeg så bildene var Kasper,men om det er hun eller han må fåglarna vite*ler* Er det hun så kanskje Kaja!! Ja jeg er så oppfinnsom så-hehe
Kram.
http://jenn.bloggagratis.se
Marianne
27 juni 2007 22:08
Hej
I och med att vägen till mannens hjärta går via magen, så borde ju kajan vara en kille. Jag tycker du kan kalla honom för Kaj. Det tar nog inte så lång tid för dig att få Kaj att sitta på din axel. Har hört att kajor även kan härma en del ljud. Så nästa steg kanske blir att få honom att säga något.
Kram
Marianne
http://ekoxenskennel
Carina
28 juni 2007 11:00
Hej Ruth!
Så roligt att läsa om ännu en skyddsling i din familj fast denna sorten av fåglar inte tillhör min favorit ska villigt erkänna men de kan som sagt bli väldigt tama. Magica de Häx (Kalle Anka) har ju en som heter Nemesis så det får bli mitt namn förslag.
Här älskar vi också de flesta djurarter som vår herre har skapat meeeen sniglar och andra kräldjur tillhör absolut inte favoriterna här så jag har varit och inhandlat "mat" till våra sniglar men denna mat som jag köpte till dom är förhoppningsvis inte något som de ska växa till sej på utan de ska förhoppningsvis försvinna, huja de är överallt i trädgården dessa små bruna och svarta slemmiga sakerna man kan inte ens gå ut på gräsmattan och för att inte tala om cykelvägen intill där vi bor där är rena vintergatan och kommunen skulle satt ut en skylt med halkrisk. Jag återkommer med rapport hur det har gått med mina ofrivilliga hyresgäster.
Kramizar Carina
http://www.eklovenskennel.se