
Mitt första möte med kräftor ägde rum i Rämmen i Värmland, tror det var första gången jag besökte min blivande man's föräldrar, min svärmor var konsums föreståndare där också innan affären lades ner och dom flyttade till Forshyttan. I mina hemtrakter i Norge hörde jag aldrig tals om kräftor, vet ej heller om det fanns något sådant i våra vatten, i alla fall ingen som fångade upp sådana för äta. Min fästman och och hans farbror gav sig i väg för att fånga dessa kräftor. Var förväntansfull för att få bekanta mig med dessa kryp. Sent på natten kom dom hem med en hink med många små kräftor, det var det vidrigaste jag har sett i krypväg. Några släptes ner på golvet som kröp och krälade, jag var livrädd och så klart skulle jag skrämmas när dom såg min rädsla och avsky, kom emot mig med dessa kryp och skulle på liv och död lära mig att hålla i en. För dessa tilltag så fick min man lida pin på natten när mina tankar innan insomnandet kretsades om dessa äckliga kräftor. Så klart så följde dom med i mina drömmar. Hela golvet kryllade av kräftor , jag satt på köksbordet och försökte mota bort dom med en stor brödkniv när dom försökte klättra upp på bordsbenen för att komma åt mig.
Blev hysterisk, började skrika i sömnen och rev med min ena hands naglar rakt över ryggen på min fästman som flyger upp hojtande VAD GÖR DU ? han fick några härliga revor utefter ryggen, själv hade jag hud under naglarna, så det var inget kärleksfullt klös. Han fortsatte sin nattsömn på soffan den natten, förstår honom. Mardrömmar kan ställa till det och ge starka reaktioner, men sällan gå till handling på detta otrevliga set, gissa om jag skämdes, blev påmind om denna natten titt som ofta efter det och när det är frågan om kräftor. Kom på den här historien när jag läste Medresenärskans blogg om kräftfiske, hade faktiskt glömt min historia men nu grävdes den upp till ytan igen.
Medresenärskan
30 augusti 2008 13:50
Ha, ha ja ... där ser du. Den ene föder minnen hos den andre. Det var faktiskt Inga som påminde mig om min berättelse när jag pratade med henne härom kvällen.
Du har okokta djur på din bild och jag har variat ute på nätet och stulit min. Fy på sig medresenärskan .... så får man nog inte göra.
Det var i alla fall en mycket kul berättelse du gav oss. Ni blev ju sams igen, ni också eftersom ni fortfarande är tillsammans.
kram på dig
http://medresenarskan.bloggagratis.se
Gerty
30 augusti 2008 16:57
Vissa straffar vår herre med en gång, så där fick han för att han skrämde dej, dessa hemska insjökräftor dom äter jag inte nej havskräftor skall det va
http://Prilyckans
agge
30 augusti 2008 20:37
Hihihi....kul historia...Jaa den som gräver en grop åt andra...... Tänker på din man som blev riven av dig i sömnen....fniss....
http://agges.bloggagratis.se
Latte
30 augusti 2008 21:44
Vilken kul historia, Ruth! Du är så duktig på att berätta en historia, det ska du veta!
Kramizar!
// C & L
http://latte
Lena
30 augusti 2008 22:01
Så kan det gå när man blir skrämd av dessa odjur, både i mänsklig och djurform :O), då får de skylla sig själva om de får klösmärken, har själv råkat ut för det här med de vidriga kräftorna framför ansiktet många gånger, inte alls kul! Skön söndag önskar jag dig, kram!
http://lenabirgitta.bloggagratis.se
"Bettan"
30 augusti 2008 22:07
Nu har jag kika tillbaks på en del som jag inte hunnit med. Skrattade gott när jag läste om ditt syende. Det skulle skam jag också behöva, då jag är en tok med choklad för tillfället. Hoppas att detta gotte sug snart ska vara ett minne blått.
Sicka rackare, som skrämde upp dig med dessa kräftor också.... Men visst smakar de alldeles ljuvligt gott. Synd om de små djuren bara att de måste kokas levande :(.
Skär så i mitt hjärta när man hör deras skriiiiik.
Tackar för alla rara inlägg. Å jag lovar att jag ska tänka på mig själv lite också. Framförallt min egen lilla goa familj.
Kram Bettan
http://grafikbettan.bloggagratis.se
Ann-charlott
30 augusti 2008 22:19
Hejsan. Förstår gubben din. Har aldrig ätit sådan små kräftor, jag gillar ju havskräftor. Men någon gång kanske jag får smaka, då kan jag avgöra vilka som är bäst.Hoppas du får en fin helg min vän. Kram AC
http://oakenwood.bloggagratis.se
Marianne
30 augusti 2008 23:03
Synden straffar sig själv. Skrämmer man andra så får man själv lida pin.
Kräftor är ganska gott, men hos oss är det ingen som är intresserad av att fiska upp dem från sjön. Så i år blir det inget kräftkok här. Och jag är enbart glad för det, för det är inget vidare att släppa ner dem levande i kokande vatten. Jag tappar matlusten bara jag tänker på eländet. Nääe, fy.. jag som nyss ätit en räkmacka. Och räkor koks levande de också.
http://ekoxenskennel.bloggagratis.se
Cavvetjejernas matte
31 augusti 2008 09:39
Phu... skönt att ni blev sams igen! Vore ju förfärligt om dessa kräftdjur skulle tagit död på kärleken.
Själv är jag inte så förtjust i kräftor, men dom luktar väldigt gott. Äter hellre räkor.
Mulet och grått är det hos mig denna söndag.
Hoppas solen kommer och tittar förbi
http://www.cavaliersajten.bloggagratis.se
Yvonne
31 augusti 2008 11:16
Ja kräftfisket som liten minns jag. Det var otroligt spännande.
Men när det blev för sent fick man stanna hemma och vänta tills de kom hem med dom i hinkvis.
Tänk att dom går baklänges, kräftorna...
http://trissemojs.bloggagratis.se