För några månader sedan var jag och köpte en triss, som vanligt så var det en nitlott, trotts det så blev det en annan stor vinst.
Köpte mig en kopp kaffe och en bulle som tröst, då kom det ett äldre par som
slog sig ner vid mitt bord. Vi började prata, hon blev så förtjust i mina ½-vantar och så började vi prata stickning. Hon berättade att hon hade stickat mycket i sina dagar, men reumatisk verk gjorde det numera omöjligt. Hon berättade att hon hade en del garner som jag kunde få och sticka upp eftersom det låg till ingen nytta på vinden.
Månaderna gick och hon hörde inte av sig. I går gick det en äldre man och knackade dörr hos mina grannar och kom tillslut hit. Han frågade: söker en dam med ett kort namn som är duktig på att sticka, Jag sa: jahaa, jag stickar, då frågade han efter mitt namn och då kom han ihåg det, för hans fru heter det samma, då mindes han.
I dag kom detta strävsamma par med en kartong fylld med fina yllegarner (ej nystade) det var 3 ½ kg. Garnet luktar lite gammal vind, men ingen mal har varit framme och tuggat. Dom var här i tre timmar, vi fikade och pratade som vi alltid skulle känt varandra. Hon fick välja olika saker ur min stickpåse, det blev vantar, strumpor och en fuskpolo som tack. Skall även köpa dom en Julgrupp och besöka dom innan vi åker till Värmland.
Nu skall jag ta fram min garnvinda och nystmaskin, det blir många nystan och mycket att sticka av. Det mörkbruna garnet vägde 1,4 kg. Nu är jag så glad, för garn är dyrt om man skall köpa kvalitetsgarn som ull.
Ett stort tack till Ruth & Pelle !