
Som alltid så var våran granne i barnaåren först med kapitalvaror. Denna gången hade Per köpt sig en moppe som var silvergrå till färgen, med en kärra att sätta fast på pakethållaren att köra mat hem från affären. Mamma var fascinerad av alla nymodigheter dom köpte och var nog lite avundsjuk, vi hade ju inte dessa ekonomiska förutsättningar. Omsider så skulle hon få prova detta fartvidunder. Satte sig på mopeden stolt för att köra dom ca. 500 meterna till vårat hem, vi stod på trappan för att ta emot henne med applåder. Hon var så rakryggad och stolt där hon satt och med ett brett leende över hela ansiktet, meeeen, ingen hade berättat för henne hur hon fick stopp på denna maskin, så i rädsla vred hon på full gas på handtaget och började skrika i högan sky, leendet förvandlades till ett stort frågetecken och grimaserade av förtvivlan. Min far skrek, vrid handtaget åt andra hållet och inte emot dig, tryck på handbromsen följd av NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, rusar emot henne för att få stopp på henne så som man gör för att stoppa en häst som skenar. Hon vrider styret mot vänster för att inte krocka med pappa och kökstrappan och håller samma hastighet, är helt blockerat, det bär i väg ner för slänten och ut i jordgubbslandet, där bär det om kull av alla guppen som det blev av fårorna. Som tur var så blev kläderna bara röda av jordgubbs saft, kroppen och moppen klarade sig utan skråmor, men klagade över verk i ena armen, tror inte det var så farligt, men hon ville inte ha skratt utan allvarsamt medlidande, fnissade gjorde vi bakom hennes rygg. Hon blev påmind titt som ofta i många månader därefter och då skrattade hon även med oss. Lånade moppen flera gånger efter det (även om det dröjde) och då viste hon hur den fungerade så det blev ingen repris på första turen.
"Bettan"
15 augusti 2008 02:35
Ha ha ha, om du visste vad jag skrattade gott efter att ha läst detta inlägget. Är glad att jag dragit av mig täcket, å satt på datorn igen. Kan ju ändå inte sova, ligger bara å vänder å vrider på mig.
Men ett hjärtlig tack för ditt inlägg hos mig (igår). Har sänt ett mail till socialstyrelsen, där jag hoppas att de hjälper mig till rätt enhet.
STOR KRAM till dig min vän. Nu kan jag nog somna med ett leende på mina läppar :)
/Bettan
http://grafikbettan.bloggagratis.se
Medresenärskan
15 augusti 2008 09:02
Yippie!!! En gammal moppe och en moppehistoria. Kul. Jag kommer ihåg Ingas och mina turer. Det var ju fantastiskt med dessa fortskaffningsmedel för världen öppnade sig ju. Man kom ju lite längre på kort tid. Stackars din mamma, det måste ha gjort ont och ni bara skrattade.;-((
Jag håller nu på att förbereda morgondagens blogg och det är nog som du skrev hos mig ... visst kommer hon att le ...
Skogsfrua sover än ... det är helt igenbommat. Har trampat runt men inte ett liv ... bara snarkningar.Ho ä slutkörder våran Skogsfru.
Kramen
http://medresenarskan.bloggagratis.se
Carina
15 augusti 2008 09:05
Ha Ha Ha... den historien var rolig! Men tycker ändå lite synd om mor din, men skönt att även hon kunde skratta åt äventyret senare.
Kramar Carina
http://www.eklovenskennel.se
Ann-charlott
15 augusti 2008 10:14
Hej min vän. Tänk vad dessa moppar kan ställa till det.*Ler* I dag är det behagligt väder ute, hoppas vi slipper regn i dag bara. Var och tog stygnen på cinder i dag, men det var svårt att hålla denna lilla dam. Men vovvarna går bra ihop nu, så det var nog bara en engångsföreteelse får vi hoppas. Ha en fin helg min vän. Kram AC
http://oakenwood.bloggagratis.se
Cavvetjejernas matte
15 augusti 2008 10:26
Det är äkta nostalgi för mig när jag ser en sån där gammal moppe. Är dom i bra skick så är dom ju en fröjd att skåda.
Stackars mamma som inte fick stopp på moppen i tid. Tur ändå, att det gick bra till slut.
Tack för den fina historien
http://www.cavaliersajten.bloggagratis.se
Yvonne
15 augusti 2008 14:16
När jag ser den bilden tänker jag på min grannes farmor och farfar. De hade varsin spn, då de båda saknade körkort.
Denna ena moped fick min vän Eva låna på nåder ibland.
Kul hade vi. Vi visade ju aldrig att vi åkte två på samma moped. Jag satt ofta bakom och nöp fingrarna när en skulle hålla sig i...Tror alla har sina minnen av dessa moppar.
http://trissemojs.bloggagratis.se
Lena
15 augusti 2008 14:27
Vilken färd för din mamma på mopeden, förstår att det gladde er anhöriga, känner igen detta från mina anhöriga när jag åkte skidor i Sälen i spår och inte kunde bromsa efter en backe och svänga lite lätt åt vänster där de andra stod och väntade och gapskrattade åt mig, utan körde rakt fram, får höra det med jämna mellanrum så jag känner sympati med mamma din! Så kan det gå ibland! Trevlig helg!
http://lenabirgitta.bloggagratis.se
agge
15 augusti 2008 15:14
hehehe.... underbart....har själv råkat ut för detta när jag var tonåring. Skulle stila för en kille och körde rätt in i en buskplantering.hihihi....Pinsamt
http://agges.bloggagratis.se
Annica
15 augusti 2008 15:49
Hej! Tittar in till dig med jämna mellanrum, mycket trevlig blogg! Du, en fråga; Hur får du till de där små gulliga hjärtana som finns i din Rubrik? (En annan kan ju inget!) ;)
http://gitjejen.bloggagratis.se
Monica
15 augusti 2008 18:12
Hahahaha...ursäkta att jag skrattar, men såg framför mej hur det såg ut när din mamma hamnade i jordgubbslandet med mopeden. Tur att hon inte skadade sej i alla fall.
http://violett.bloggagratis.se
medresenärska
15 augusti 2008 21:22
medresenärska kvällsinspekterar. Måste gå runt och titta så alla har det gott och på Dal måste jag ha Ola som vakt så de inte släpper in några gäster i sänga. Fru blir ju som förbytt när det kommer folk ... ho hörs ju inte av och frivoltera uteblir.
Hopas ni har en god fredagkväll ... själv tog jag den "lille en" och satte mig till ro i soffan. ha det gott. kram
http://medresenarskan.bloggagratis.se
skogsfrun på dal
16 augusti 2008 10:31
Slutkörd är ordet sa Bull, och medresenärskan;)) Detta var ju en himla rolig historia, eftersom din mor inte blev allvarligt skadad. Man ser synen framför sig, det måste sett otroligt lustigt ut. Hehe. Har liknande moppeminnen både från mors och mina egna första turer.
http://www.barasaras.bloggagratis.se
Frump
16 augusti 2008 17:07
En moped med samma födelseår som mig... :)
Min syster gjorde en liknande färd på sin moppedebut, fast den slutade mot en bil... MIn syster klarade sig oskadd, som tur var, men bilen fick en buckla. Hon har aldrig satt sig på en moped igen!
Ha en underbar helg!
http://frump.bloggagratis.se
Dotera DI
19 augusti 2008 11:29
hahaha, det verkar som det där med moppekörning gått i arv. Om jag inte missminner mig gjorde Robin en sådan där vansinnighetsfärd rätt över åkern med håret stående spikrakt bakåt, liksom benen. hahahah
ja jag säger så det. Inte undra på att man införskaffat körkort på moppe :-)
Kram