Marianne

11 augusti 2007 01:00

Jag tror inte någon kan beskylla dig för att vara tråkig. Och när är man kärring egentligen? Håller med om tv.n, inget kul där inte. Och det är nog inget tomt påstående att livet börjar vid 50, åtminstone inte när det gäller oss damer. Jag gillar också lite bus och roliga repliker. Att kunna göra bort sig och sen bjuda på sig själv ibland, det gör livet mycket lättare att leva.

Lena

11 augusti 2007 08:59

Håller med dig jag! Helt och fullt, livet är underbart trots en del små "förtreter", jag har blivit så naiv så jag ser inte ens när jag tittar i spegeln att jag börjar komma upp i ålder, det är bara när någon plockar fram kameran och jag fastnar på plåten som jag inser att tiden inte alls har stått still, håller mig då helst undan är nog lite som strutsen i det fallet, gömmer huvudet i sanden! Kram på dig Ruth, är så roligt att läsa dina kommentarer!

Vita

11 augusti 2007 09:51

Jag håller med om att livet börjar...iaf vid 45, det är vad jag vet säkert och att man får "köpa" livets små förtretligheter, man har liksom inget val. Känner igen mig i Lenas beskrivning också - jag har något slags filter så när jag tittar mig i spegeln så jag ser inte att jag är betydligt äldre än jag känner mig.

Millis

11 augusti 2007 10:41

Jag kan inte tänka mig att du skulle kunna bli en tråkig kärring, hur du än försöker;)
Kramis

skogsfrun

11 augusti 2007 10:43

Man vänjer sig vid sitt utseende men tycker andra åldras som man inte sett på länge. Skogsfrun blir aldrig riktigt gammal* i alla gamla käringar bor det som bekant en 12-åring:) Skogsfrun har dock slutat att klättra i träd;)
Kommentera är roligt och en utmaning för intellektet, om man nu har något, he he.
Du är duktig och flitig med detta Ruth och skogsfrun passsar på att tacka för den uppmärksamheten.

Inger Maryissa

11 augusti 2007 10:53

Man är nog oftast ungefär samma person / personlighet oavsett vilken ålder man uppnått.
Antagligen är det därför det ofta sägs, att man känner sig mycket yngre..
Men med skillnaden att man fått en hel del livserfarenhet.
Och tyvärr diverse fysiska förändringar man får börja dras med....

Men jag har också märkt att jag har lättare att bjussa på mig själv nu, än när jag var yngre.
Det gör liksom inget om jag gör bort mig lite....
Det blir bara roligt och med goda skratt, för skratta gillar jag mycket.
Och de säger ju att ett gott skratt förlänger livet ;-)

Själv sitter jag också hellre framför datorn istället för att titta på TV, och håller med om att det finns så mycket trevligt att göra som bloggar, sin hemsidan osv.
Och de vänner man fått genom åren här på nätet....
Och kul är att flera av oss är i ungefär samma ålder.

Ha det så gott.

Ingrid

11 augusti 2007 13:37

Hamnade här efter att ha läst ett inlägg hos skogsfrun. Jag håller helt med dig Ruth, inte behöver man väl känna sig gammal fast man enligt "prästbetyget" passerat 60 eller pensionsåldern. Det är ju nu livet börjar!Det är nu man med lugnt samvete kan sitta här vid datorn och surfa runt bland bloggar och hemsidor. Man lär sig massor, både om datorer och hemsidesnickrande och man träffar massor av människor, låt vara "bara" på nätet, men några har jag haft ynnesten att få träffa personligen också. Ha det så gott! Kram

rut

11 augusti 2007 15:04

Har raderat bort mitt inlägg, medveten om jag talar i egen sak.
Själv har jag hittat massor med skönhet i gamla människors ansikten bakom ålderdomen och skröpligheten.
Själv började med dator i 85 årsåldern och kan inte säga mycket den har gett mej, kanske det är den har bidragit att jag ibland känner mig som en 25 åring ..........eller har jag börjat "gå i barndom".

trollpackan

11 augusti 2007 21:10

Håller med! Känner mig inte heller så gammal som födelseattesten säger!*fniss* Och då är det bäst att inte titta i spegeln!Eller fastna på kort...kan ju hända att man inte känner igen sig!*skratt*

Cina

11 augusti 2007 22:33

Jag tycker att det är på sina barn amn ser att man börjar bli gammal. Ja på kort vill tusan inte jag vara med så syns alla rynkor och mitt gråa hår...=((

Grafikbettan

11 augusti 2007 23:58

Hej vännen!
Ha ha ha du är la för go. Inte undra på att jag gillar dig alltså :) Jag har i alla fall på din önskan öppnat en blogg :) Du kan ju se lite av det senaste. Mer kommer när rumpan min inte värker så in i norden :).
Lustigt att vi skrev om åldern båda 2. Så det kan bli *s*.
Stor kram till dig min underbara vän & tusen tack för ditt fina & alltid så värmande mail
/Bettan din vän för evigt

liv

12 augusti 2007 00:48

Skönt inlägg:-) Du verkar allt annat än tråkig. Jag gillar din stil.

UnderCover

12 augusti 2007 10:14

Ålder är en siffra inget tillstånd tycker jag. Se'n att själva fodralet förändras det är en helt annan sak. Så det så!

margus

12 augusti 2007 13:30

Tråkig...? Nähääädå. Den som är kreativ och lär sig nya saker (som t.ex du) är allt annat än tråkig. Om man roas av enkla ting är man snarare FÖRNÖJSAM, ett gammalt fint ord - och ett trevligt tillstånd.
Det sägs ju att tiden går fortare när man blir äldre, undra på det - allt tar längre tid att göra och man har slutat vänta på framtiden. Carpe diem = grip dagen!