En skön dag är för mig !

När jag är utvilad, inga måsten, och där jag själv väljer vad som skall ske. Som i dag när solen sken, tog jag med mina 3, 4 veckors valpar ut på gräsmattan (för första gången). Där fick dom fint fotfäste och dom stora hundarna vaktade noggrant på dom små liven. Var en fröjd att se hur flocken ställer upp för dom svaga. Tänkte, där har vi något att lära och ta efter när det gäller dom svaga och utsatta i vårat samhälle. Strax där efter kom en A-lagare förbi som bor strax intill, hälsar på henne varje gång, bjöd henne på en kopp kaffe och hon blev så glad. Hon berättade mycket om sitt liv som var fyllt av tragedier och besvikelser. Hon är i dag en alkoholist långt nere på trappan och tar sig inte upp trotts flera tappra försök. Skall försöka att ge henne mitt stöd även om jag kanske inte lyckas så kan jag visa henne att hon för mig är hon en värdig person som jag gärna skulle göra allt för att hjälpa. Hon berättade att hon för några år sedan hade ägt en hund, men den fick omplasseras den för den blev sjuk och hon hade inte råd med veterinärkostnaderna. Tårarna trillade ner för hennes kinder av saknad och svek mot sin vän. Vi skall inte titta ner på dom som hamnar fel i sitt liv, oftast så ligger det en tragedi bakom varje individ, vilket i sin tur har blivit skit för deras egna del. Var inte rädd för att ge en hjälpande hand till dom svaga, bara några vänliga ord hjälper och ger ett leende av välbefinnande och tacksamhet tillbaka. Vi är lyckligt lottade, men det kunde även ha varit en av oss eller en nära anhörig ! Det här blev en bra dag för mig, som säkert följs av flera !

Väljer mitt vinterminne från barnatiden:

Ett vinter minne var nog när jag var i 10 års åldern, glömmer det aldrig. Vi bodde intill ett berg. Med skidorna på så  gick jag en bit upp, började åka neråt, viste att mina föräldrar tittade på mig. Skidorna åkte mot en kulle och jag åkte framstupa, låtsades vara skadat. Min far kom med långkälken och skidorna för att undkomma stackars mig, nu blev jag rädd också, (var ju inte skadat ) men fick spela med, blev rädd för bannor. Väl framme så frågade far mig, vad gör det ont ? i benet svarade jag. Han fick mig upp på kälken och drog mig hemåt. Benet undersöktes och jag ojade. Fick lite godsaker och tröst. Nästa dag låtsades jag halta lite men slapp åka till sjukstugan. En historia där jag fick låtsas och mina föräldrar våndades. Slutet gott allting gott. Glömmer aldrig denna åktur, som blev så turbulent, och min rädsla över bannor fick mig att spela med. Skickar inget vidare, för jag vet att vi i stort sett har samma Bloggvänner och då blir det för mycket för alla !

Tänk vad dagarna rinner i väg. Dom små knatar på med sina 4 ben, har börjat småbusa med varandra så där tafatt gulligt. Märker knappt att dom fins för dom är väldigt nöjda och belåtna. Korta buslekar, äter och sover, inget gnäll och gny. Vill du se mera kort så får du titta in på min *Kennelsida*

Ung livspartner ger ett längre liv. Så har vi också fått det bevisat att det är hälsosamt för kvinnor att gifta sig med en man som är yngre en hon själv. Ett sådant äktenskap ger kvinnan 16 % större chans till att leva längre, hur det nu kan komma sig ? . Kanske dags att byta ut sin gamla följeslagare då, för jag vill ju leva länge, fast man vet vad man har och icke vad man får. Näää, Arne får allt hänga med, han är en god gubbe och bråkar aldrig, så jag får finna mig i några års kortare livslängd, vad gör väl det om 100 år ?