Vem kommer inte i håg denna multiplikationstabell från skoltiden, hade även en räknesticka. När jag gick i skolan på sena 50:talet så sågs det inte med blida ögon av läraren att vi använde dessa, så det gjordes i smyg. Kommer så väl i håg när vi skulle lära oss gånger-tabellen utantill, då fick man resa sig upp vid bänken och blev korsförhörd. Av rädsla för att inte klara det så fick man tunghäfta i bland. Min bänk stod nära fönstret, jag hade skrivit upp tabellen på en lapp, fuktat den och satt den på insidan av fönsterkarmen så jag kunde smygtitta om det kändes svårt. Som tur var så var det ingen som skvallrade för den stränga magistern "Myhre" som kunde vara rätt så bister när det gällde hålla ordning. På den tiden så var det ingen oreda under lektionerna,vi hade respekt för dom vuxna på ett helt annat sätt en i dag. Så på det området var det bättre för. Stryk fick jag aldrig som barn av någon, så jag har nog varit snäll, inte mina 5 syskon heller, så vi var nog lyckligt lottade.
Farfar och farmor bodde också hos oss och han hade en videkvist instoppad i en ventil bakom vedspisen i deras kammare, bråkade vi så hotade han med "Mäster Erik" som han kallade den, vi fick aldrig något rapp men vi hade enormt respekt för den dumma kvisten. Den enda person som vi var rädda för så var det mormor, hon var barsk och kunde dra oss i nackhåren, eller framför öronen och det kändes. Speciellt en episod när hon var hos oss glömmer jag aldrig. Men det tänker jag skriva om senare..

I dag så går inte äldre damer i typiska tantkläder så som dom gjorde förr.
Utan gärna som dom yngre, snitsigt med färg, det tycker jag är roligt att se.
Man behöver inte klä sig präktigt och diskret bara för att man har fyllt 60.
Men jag saknar tanterna en smula ändå. Mina barndomstanter i hatt, tantväska
och tantkappa. Det var något tryggt med dom, kanske för att jag själv var ung.
De struntade mera i hur dom såg ut, och bjöd på goa karameller och var jätte
snälla. Beundrar dom nya åldringarna som vill piffa till sig och är noga med sitt
utseende, dom sticker inte ut och skiljer sig från mängden längre. Trotts det
så hejar jag på dom gulliga tanterna från min barn och ungdomstid, glömmer
inte bort den tryggheten dom utstrålade och var !

Kanske finns snart ingen jord mer,
kanske livet snart tar slut.
Vi vet inte så mycket om morgondagen
men desto mer om bomber och krut.

Men en sak är då ganska säkert,
om vi ingenting gör. Att en dag kommer 
ondskan, och alltför många dör.

En duva har just lärt sig flyga,
det symboliserar fred.
Men skall vi få slut på det onda
måste alla på jorden vara med.

Skickar dig denna lilla skyddsängel som blir din om du sparar ner den. Hoppas den vill vaka över dig både dag och natt och när du är ledsen och modet sviker. Alla behöver vi en liten ängel som vakar över oss både när vi är vakna och sover.

Det spöregnar ute, ett par åsksmällar dånar i fjärran, du stänger jag ner inför natten och önskar er alla en riktigt god natt och en skön sömn !

I dag kom min make hem efter 6 veckor i Värmland. Han älskar dessa skogar med fiskevatten, jakt och bärplockning. Stugan är en helig plats på denna jord, (han är ju född där), och som dom flesta kan intyga så är en Värmlänning, alltid en Värmlänning.. Hans bror som bor i Märsta flyttar hem till födelseorten efter nyår, har köpt en herrgård där. Den 3:e brodern bor redan där, en 4:e bror bor några mil där ifrån, så cirkeln blir sluten på ålderns höst. Kan inte låta bli att nynna på *Ack Värmeland du sköna*. Om ett par veckor så är det lingon plockning och fiske, kanske följer jag och hundarna med då, även om det är svårt att åka från alla växter jag har i amplar och urnor på altanen *Suck* vill ju inte offra detta för ett par veckor i Värmland. Sommaren är för mig Lerum. Senhösten och vinter och slutligen våren är skön där uppe i skogarna för mig. Då trivs jag, inga mygg och bitiga insekter som jag har så ont utav, dessa plågoris hatar jag. Tror dom känner det för det är mig dom prickar in med sina gaddar och käftar. Övriga får vara i fred, så ingen rättvisa är det där uppe I sköna Värmland !

Hittade denna intressanta länk hos Cia. Titta du också och hur du tycker det stämmer på dig, kopiera gärna in det på bloggen, och skriv hur du tycker det stämmer. Gick in och kollade på mig, tycker det var rätt intressant. Det mesta stämmer, vilket dom som känner mig skulle intyga, men endock små avvikelser.

Adressen är: http://www.ditthoroskop.nu/se/kinesiskt_horoskop.htm

Grisar är varelser med stor godhet inombords. Att glädja andra är vad som uppfyller Grisens dag, och det görs ofta och gärna. Grisar, i motsats till vad som sägs i västerländsk kultur, anses vara mycket intelligenta, och kanske är de klokast av alla de tolv djuren. De spenderar aldrig mycket på sig själva, varken tid eller pengar och kan därför ibland uppfattas av andra som slarviga. Grisar har ofta stora bekantskapskretsar som de spenderar all sin tid med, när de inte är hemma hos familjen. Just familjen är Grisens enda svaga punkt, då de ofta kan lägga för stor vikt vid att allting skall gå som de har planerat. Detta kan leda till depressioner och ledsamhet, särskilt då om man inte regelbundet träffar familjen vid matbordet och umgås. I slutet av året tackar Grisen för det år som har varit, samtidigt som han välkomnar det nya.

Mitt stjärntecken är *fisk* om det står det:

Detta stjärntecken har kallats för de två fiskarna sedan äldsta tider. Neptunus, den föränderliga egenskapen och vattnets element kombineras här och ger som främsta och starkaste egenskap att vara anpassningsbar och känslig. För fisken är det inre känslolivet mer verkligt än den yttre världen som ibland ter sig hård för honom.

Den känsliga naturen gör fisken mottaglig för andra, ibland till den grad att han verkar sakna egna åsikter. Han hjälper gärna andra, och detta är han väl lämpad för. Hans empatiska egenskaper gör honom ofta till en god vän eller älskare. Liksom tvillingarna är han något av en intelligent dubbelnatur.

Det finns ett djupt rotat behov att fly bort hos fisken. Både känslomässig och fysisk flykt är nära att tillgripa. Det har inte med feghet att göra utan är mer en undermedveten drift. Flykten kan ta sig uttryck i konst, inåtvändhet eller psykiska gåvor. Det finns en Neptunuskoppling till hav, drömmar och sömn.

Har den här mycket gamla *Nappen* i mitt kuriosaskåp, den är gjord i ett gummi-material som är torkat och sprött, man får vara så försiktig när man rör vid den. Skall hitta något genomskinligt med lock och förvara den i. Den har nog många år på nacken, kanske en av dom första i sitt slag. Roligt att äga den, tror inte det finns så många kvar i folks gömmor !

Väljer mitt vinterminne från barnatiden:

Ett vinter minne var nog när jag var i 10 års åldern, glömmer det aldrig. Vi bodde intill ett berg. Med skidorna på så  gick jag en bit upp, började åka neråt, viste att mina föräldrar tittade på mig. Skidorna åkte mot en kulle och jag åkte framstupa, låtsades vara skadat. Min far kom med långkälken och skidorna för att undkomma stackars mig, nu blev jag rädd också, (var ju inte skadat ) men fick spela med, blev rädd för bannor. Väl framme så frågade far mig, vad gör det ont ? i benet svarade jag. Han fick mig upp på kälken och drog mig hemåt. Benet undersöktes och jag ojade. Fick lite godsaker och tröst. Nästa dag låtsades jag halta lite men slapp åka till sjukstugan. En historia där jag fick låtsas och mina föräldrar våndades. Slutet gott allting gott. Glömmer aldrig denna åktur, som blev så turbulent, och min rädsla över bannor fick mig att spela med. Skickar inget vidare, för jag vet att vi i stort sett har samma Bloggvänner och då blir det för mycket för alla !