För många har ungdomstiden varit enormt jobbig, kanske rentav den värsta tiden. All denna väntan att bli vald av någon, oron för att inte duga för kompisarna och det motsatta könet. Många har nog undrat vem är jag egentligen ? Sedan undrar man vad skall jag bli, framtiden känns oviss och tuff. Så kommer medelåldern då har man facit i handen. Kanske valde man rätt partner, fel yrke, eller tvärt om. Ändå så är det aldrig för sent att göra nya val. Vägarna är inte stängda för att man börjar bli gammal. Själv så skulle jag nog göra samma val i dag om mitt liv skulle gå i repris, hur är det med ditt liv, har du bytt val genom åren ?

Nu har det gått 2 veckor sedan dom små föddes. Dom bara äter sover och

är allmänt belåtna. Ögonen är nästan helt öppna, tiken var den som först ville se omvärlden, dem ögonen är så gott som helt öppna. Flickor brukar vara först med det mesta, (så och i våran värld.) Det dröjer fortfarande innan dom kommer upp på fötter, men dagarna går snabbt som attan, så snart är vi där också. Enya är en exemplariskt duktig liten mamma, äter för 4 med besked, helt hispig på mat, trotts att hon nu får 4 gånger per dag så vill hon ha mera. Klart det behövs för att produsera mjölk till dom små liven.

Det var allt i från valplyan i dag !

Jag köpte nya skor för ett tag sedan och kom att tänka på: kärleken är som ett par skor ! I början är de felfria, blanka och fina. Men med tiden blir de nötta, det gäller att underhålla dem. En del blir skönare ju mer man använder dem, fniss. En del trivs man aldrig med och då försöker man att få tag på nya. Förhoppningsvis passar de någon annan, och så vandrar man vidare på kärlekens stig.

Så här fint var det vid sjön en grillafton efter ett stilla regn. Lommen och berguven låter i fjärran. Tystheten gör det så fridfullt och trolskt om det inte vore för all knott och surrande myggor. Är allergisk mor bitande insekter, sväller upp enormt, men klådan försvinner efter några minuter med *1 %  Hydrokortison-salva* (tack för att den finns.) Annars så får jag förebygga med en tablett och eventuellt sätta på mig en mygghatt.

Vårat sommarställe ligger i Norra Värmland bara ett par mil från Norska gränsen och " Långflon ". Det är min mans mammas morfar som byggde huset 1901.  Huset som var väldigt förfallet har dom senaste åren snart fått en total renovering både ute och invändigt. Golven invändigt hängde och väggarna var ruttna, så egentligen var det bara ytterskalet som var (ok). Egentligen så var det ett rivnings objekt, men Arne som växte upp där med 3 syskon, ville bevara det, huset är på ca.140 kvadrat. Arne köpte huset med tillhörande jaktmark och har nu lyckats restaurera huset för framtidens släkte. Det har varit många års semestslit, ännu återstår det lite invändigt, typ tapeter i 2 rum på bottenvåningen och ombyggnad på andra våning, men även det har påbörjats. Nu har vi borrat och fått eget vatten, satt in toalett, dusch och tvättmaskin, så alla bekvämligheter är nutid. Satt ny panel på ytterväggarna, bytt alla fönster och dörrar samt bygd altan. Vedspisar har vi kvar, det är så mysigt att tända en brasa och värmen blir så härlig. Annars så har vi satt in element och automatisk värme *luft / vatten*, så nu har vi värme på hela året. Eftersom det ligger ca. 5 timmars resväg från där vi bor så blir det inga  helgbesök, utan vi stannar flera veckor när vi åker. Barnen åker flitigt dit också, dom gillar fiske och bärplockning eller bara en skön avkopplings resa. I skogarna om kring så är där både varg, björn och lo, så där kan man vänta sig stora överraskningar när man är på en skogspromenad. Det en skön natur med fina fiskevatten. Kvällar tillbringas oftast uppe vid sjön med fiske, grillning och kolbullstek i gjutjärns panna. Blir fiskarna många så blir det kokt fisk och nävgröt till morgondagens middag. 

I dag är det enorma vindar, ömsom sol och ömsom störtskurar. Nu får det baskemig snar vara slut på eländets elände. Det finns regndansar för att framkalla regn, det måste ju finnas en dans också för att det skall sluta.

Tycker så synd om alla semesterfirare runt om i Sverige, denna sommar går till historien.

Ingen kaja i dag heller som möter mig när dörren öppnas, det är nog slut * suck *. Hur kan man sakna en fågel som jag gör, är det mina modersinstinkt som kommer upp till ytan ? Är nog lite (ganska) knäpp. Går jag till affären efter en regnskur och maskar krälar på vägen så måste jag ta bort dom och slänga dom på gräset, sjukt eller ??

Nu blir jag ensam ett par veckor, min man Arne åkte till Värmland och våran stuga, så nu får jag själv sköta huset, hundarna och klippa gräset. Jag får ta dagen som den kommer och själv bestämma mat och mattider, med andra ord *semester*...

Bilden är stugan i Värmland..

Ibland är det skönt att minnas något som hände i barnaåren, som när man blev överlycklig över att få ett par kopparslantar, som man höll i näven och var så stolt över. Man gömde slantarna väl tills man föll för frestelsen och köpte två 5 öres *Dixi* kola. Eller när grannen trädde 10 öringar på en snodd och hängde runt min hals när jag fyllde år, då kände jag mig riktigt rik, (dom flesta mynten i Norge hade hål i mitten på 50 talet). Som kanske inte alla känner till så kommer jag från vårat vackra granland Norge, men det är i dag länge sedan jag kom hit, så jag är mera Svensk en Norsk. För mig var barnaåren på landsbygen med skogarna och naturen inpå knutarna Norska.

Nääää, nu misströstar jag igen, det kan ha varit den andra lilla kajan som brukar vara i sällskap med MIN kaja, den brukar också få sig en matbit. För den här avlägsnade sig ganska omgående, och jag tittade inte så noga för jag stod vid spisen och lagade mat, gick inte ut och hälsade på den, (så dum som jag var), men tog för givet att det var rätt.

~Ja, fortsättning följer~ 

Snyft, det var nog kompisen som hälsade på mig ?? !