Hade besök i dag av en pojke på 6 år med sin mamma. En mycket hjälpsam liten kille, skulle duka kaffebordet, duka av, borsta hundarna mm. När dom skulle åka så knöt jag soppåsen och bad han slänga den när dom skulle gå, med orden *Släng den där den hör hemma*. Vi stod och pratade och märkte inte att han satte sig i bilen med soppåsen. Väl hemma springer han och slänger den i tunnan, mamman undrade vad han slängde ? varpå pojken svarade * Hon bad mig slänga den hemma*.. Inte alltid så lätt när jag använde för han så konstiga termer..

~ Dom är för härliga dom små barnen ~

Den lilla pippikajan är et kapitel för sig *Ler*, är så glad att jag inte jobbade för att få den på min axel, (tror den själv tar det steget så småning om.) Följer mig som en skugga när jag rör mig utomhus. Har hängt en skir gardin i dörröppningen, men han går på golvet utanför och spanar om han kan komma under när gardinen rör sig. Sitter uppe på köksdörren och skitar ner, så nu är han jobbig och lurig. I går var jag tvungen att stänga köksdörren, tror du inte han försökte att sätta sig på dörrhantaget så han tryckte ner det till hälften. Vad skulle ske om han lyckas ta sig in, känner på mig att det är bara en tidsfråga. Han/hon slår vakt om sitt revir på altanen, inga andra kajor får komma i närheten, så det är en bestämd pippi. Tror det är en pojke, han börjar bli maskulin om man jämför med dom andra ute, men det kan också bero på att han är välgödd med uppblött hundfoder. Du som är ny på min Blogg kan läsa mera om kajjan under kategori: Djur och natur.

Nu har det skett !

10 min. efter jag la ut inlägget ropade min man på mig, kajungen var inne, han kröp under draperiet. Som tur var så flög han inte rakt fram och in i vardagsrummet utan vinklade av mot köket. Flaxade och flög mot fönstren, välte omkull blomkrukor, lampor och allt där han flaksade fram i vild panik. Tog inget kort eftersom jag fick panik för att få ut den, lyckades genom att öppna ett fönster. Satte sig omtumlad på staketet, men han undrar redan om han skall göra nya försök. min man vaktar från soffan för att slänga en apelsin om han kommer en gång till. Tycker han skulle bli avskräckt så omtumlande det blev när han kom in, men det är nog inte sista gången..

Väljer att även sätta in kommentars-svaret till Rut här..

Kajor är mycket trevliga och vänliga fåglar utan aggrisivitet mot andra fågelarter. Men det är vi människor som matar dom som skämmer bort dom små rackarna, sedan kan dom bli en plåga (men det är ju inte fåglarns fel.) Börjar man att mata dom så får dom snabbt vanor som gynnar dom. Gillar min lilla fågel, men vill inte ha han inne (har ju glömt att träna han på den biten och hur han skall uppföra sig inomhus *Ler* )

Ja, man är väl för djurkär, och får ta det onda med det goda. Har ju fött upp olika burfågelarter under ett antal år, tycker dom är några mysiga flygfän, men skräpar ner onödigt mycket och kan ställa till det..

Det är så länge sedan jag gjorde ugnspannkaka, himla vad gott.Det blev en stor sådan i dag eftersom även hundarna älskar det också.Jisses vad dom 5 flockades runt köksbordet i väntan på att vi skulle bli klara. Dom slickade sig omkring munnen med näsan i vädret, skruvade på sig och var sååå otåliga för att det tog sådan tid. Mmmm, vad dom blev glada när dom väl fick, men dom svalde i stort sett hela biten, inte tog dom det sakta för att den skulle vara en stunds njutning. Efteråt så är det Barro som sköter disken av långpannan, han står mitt i och går runt och slickar tills det är kemiskt rent. Var bara tvungen att ta ett kort på hela härligheten...