Smeden Bengt

12 maj 2008 12:39

Nu är det måndag. Då blirdet så mycket att läsa och se.Egentligen skulle man ge kommentarer där de hör hemma: Men jag gör för hela helgens här och det förlåts.
Vad skradet inte bli av en sån krabat som redan tar del av världens händelser.
Ja nog var det en förkortning som kommer de kristna förkunnarna på skam!
Det var facktiskt en vacker inramning du fick runt dina funderingar och gärningar.
Så till dagens: Jo så tänker jag om min mor också. Undrar om de som växer upp i dagens samhälle kommer att säga så också när de blir äldre och mistsina föräldrar? Tiden var nog allt hårdare på vår barndoms tid, så man kan inte säga den gamla goda tiden, men det var än tid man kan se tillbaka på och minnas med kärlek trotts allt! Kram vännen!

Gerty

12 maj 2008 12:40

Tänk vilken rikedom vi har som haft sådana föräldrar och uppväxt.Det störta överflödet som fans var kärlek,det kan ju inte mätas i pengar och prylar

Charlotte

12 maj 2008 14:38

Jag växte upp mellan det gamla och det nya, under det glada 60-talet med god ekonomi. För mig har det svåraste varit att vänja mig vid att skolorna inte har pengar till läromaterial och att elverna inte får egna böcker. Men när jag var barn om man bortser från inlägget i min blogg så lekte vi mycket ute, vi byggde och fixade så på sättovis hade vi det nog bättre på det viset än dagens barn som matas med allt från början. Men hur jag kommer att minnas min mor den dag hon inte finns längre, det vet jag inte. Min pappa gick bort för många år sedan, ljusa minnen till liten del men andra desto svårare finns kvar efter honom. Han var en man född ur en barndom som inte var bra, med en mor skild två gånger och två syskon, den ena var halvsyskon till de dem. Tänk då att min farmor var född 1893. Sitt liv rår man inte över alla gånger, och Stockholm var nog en hård plats att växa upp i om man bodde trångt med ensamstående mor, två syskon och mormor sin. Till skillnad från min mor som växte upp i sociteten i en by i norr. Hon hade det bra.

Birgitta

12 maj 2008 16:32

Fin bild av din mamma.
Hon ser ner från sin himmel och kollar att allt är bra med dig.

Det är många år sedan mina älskade föräldrar lämnade mig och mina syskon, men dom finns i mitt hjärta alltid.
Kram min vän

maki till ruth

12 maj 2008 16:44

Skulle tro att för dagens mammor är nog inte så offrandre, det är ju nästan skamlig, ordet offra.
Så var det förr och skönt att Du har så fina minnen med Din mor! Hon vaktar Dig, så klart.
Mors dag är väl snart?
Du kämpar mot rökfriheten, Duktig Du är.

hälsning m a k i

corina

12 maj 2008 18:03

Jag har ju fortfarande min mamma kvar:)Jag minns min mormor och morfar med värme och saknad eftersom det var där hos dom jag tillbringade min mesta tid eftersom mamma ofta jobbade (ensamstående med mig och min bror).Fast det är klart...mamma är i alla fall mamma,så är det bara! Kramen!

Jenn

12 maj 2008 18:13

Så godt det må være å ha bare gode minner av sin mor.Var nok ikke bare bare den gang med 6 unger og etterkrigs Norge.
Ha en fin kveld Ruth.
Klem.

Cina

12 maj 2008 20:20

Vilken stilig kvinna din mor är/var. Ja tänk så mycket kärlek det fanns, det finns inte riktigt tid med det nu tror jag. Lite synd om barnen som växer upp idag. Fast jag tror nog att det är från familj till familj.

Kramen

trollpackan

12 maj 2008 21:25

Ja, så är det nog! Hon kikade på dig där uppifrån och du kände det på något sätt undermedvetet och började att tänka på henne. Hon finns ju såklart omkring dig.
kramen

Carina

12 maj 2008 22:29

Visst var det många gånger bättre förr med en mamma som för det mesta alltid var hemma och allt inte kunde köpas för pengar. Nu kastar många till sina barn lite pengar eller saker för att få tyst på dom en stund.
Din mamma ser jättefin o snäll ut, är säker på att du är lik henne på många sätt.

Kramar Carina

"Bettan"

12 maj 2008 23:04

oj, jag fick en chock nu när jag kom in på din blogg. Trodde du lykats att få tag i en bild på min mor. Herre jösses, va lika våra mammor är. Om man inte vrål stirrar på bilderna.
Idag väger ju min mor bara knappt 55 kg. Innan hade hon pondus, 85 -90kg (lite små rulltig). Inte fet, men ganska go rund mage :). Men vidare nu.

Din mamma är & kommer alltid att finnas vid din sida. De vakar över oss, för att se så vi har det bra. Å om du tänker tillbaks under dagen. Så har nog ngt varit som det inte brukar att vara. En liten grej bara. Det var i alla fall din mamma som visade att hon var på besök.

Sen vad det gäller vår barndom, jag är ju född av årgång -70. Å jag håller helt med dig om att vår uppväxt var bättre. Det finns många allt för slapphänta föräldrar, som köper sina barn. Men skam ska vi inte glömma dem som tar väl hand om sinabarn heller.

Jag skulle personligen ge mitt liv, för alla mina barn. Int en tvekan om den saken. Jag älskar dem mer än livet självt.

Nej nu måste jag hoppa vidare. Kram Bettan

Marianne

13 maj 2008 00:35

Ibland så behöver man backa lite i tiden och bli lite nostalgisk. Och din mamma ser verkligen ut som en trygg och varm person.

Jag vet inte om det var bättre förr i tiden eller inte. Allt beror ju på hur man själv har växt upp och låtit sina egna barn växa upp.
Jag tror att de flesta har lika fin samhörighet med sina barn idag som vi har haft med våra föräldrar. All tid har sin tjusning och banden mellan föräldrar och barn är inte beroende av vilket årtionden man lever i utan vad man är för person.

agge

13 maj 2008 12:48

Jag vet hur det känns att sakna någon. Jag saknar min mormor som var en så fantastisk person. Hon gav mig så mycket kärlek och självförtroende. Hon gav mig också den trygghet som vi alla behöver. Vi kunde prata om nästan allt.
Hon fattas mig....

kram

skogsfrun på dal

13 maj 2008 13:03

Du är bestämt mycket lik din mor? Snart är det mors dag och vi kan låta nostalgin blomma än mer;) Familjen/släkten var viktigare förr och det gav nog barnen en viss trygghet som de kan sakna idag.

Lena

13 maj 2008 17:04

Tänker precis som du på min mor och har så gjort ofta, hon somnade ju in 1 mars och det är så mycket man kommer på som legat gömt långt in i minnet, härliga barndomsminnen, glädje, trygghet och hur man kan se bilderna framför sig av speciellt min mor som gav mycket av sig själv på alla vis, fattade nog inte fullt ut hur mycket medans hon levde! Din mamma ser ut att vara lik dig, något med utstrålningen tror jag! Ha en bra dag!

Yvonne

13 maj 2008 18:36

Ser ju tydligt likheten mellan din Mor och dig och den tös du hade bild på i bloggen tillbaka en tid. DET är något jag tycker är fachinerande; undrar om det stavas så...hur lika vi kan bli från genrationer t generation!
Min mor var hemma med 4 barn. Jag var / är yngst. Hon dog 2000, på nationaldagen. Då var pojken just född, (3 mån), jag tröstade mig nog mycket med honom då... Sen kom sorgen långt efteråt. Hon hade det inte lätt Mor....skulle jag skriva om deras liv skulle bloggen din bli väldigt lång nedanför här....
Men man minns ju hur det var!