Den lilla pippikajan är et kapitel för sig *Ler*, är så glad att jag inte jobbade för att få den på min axel, (tror den själv tar det steget så småning om.) Följer mig som en skugga när jag rör mig utomhus. Har hängt en skir gardin i dörröppningen, men han går på golvet utanför och spanar om han kan komma under när gardinen rör sig. Sitter uppe på köksdörren och skitar ner, så nu är han jobbig och lurig. I går var jag tvungen att stänga köksdörren, tror du inte han försökte att sätta sig på dörrhantaget så han tryckte ner det till hälften. Vad skulle ske om han lyckas ta sig in, känner på mig att det är bara en tidsfråga. Han/hon slår vakt om sitt revir på altanen, inga andra kajor får komma i närheten, så det är en bestämd pippi. Tror det är en pojke, han börjar bli maskulin om man jämför med dom andra ute, men det kan också bero på att han är välgödd med uppblött hundfoder. Du som är ny på min Blogg kan läsa mera om kajjan under kategori: Djur och natur.
Nu har det skett !
10 min. efter jag la ut inlägget ropade min man på mig, kajungen var inne, han kröp under draperiet. Som tur var så flög han inte rakt fram och in i vardagsrummet utan vinklade av mot köket. Flaxade och flög mot fönstren, välte omkull blomkrukor, lampor och allt där han flaksade fram i vild panik. Tog inget kort eftersom jag fick panik för att få ut den, lyckades genom att öppna ett fönster. Satte sig omtumlad på staketet, men han undrar redan om han skall göra nya försök. min man vaktar från soffan för att slänga en apelsin om han kommer en gång till. Tycker han skulle bli avskräckt så omtumlande det blev när han kom in, men det är nog inte sista gången..
Väljer att även sätta in kommentars-svaret till Rut här..
Kajor är mycket trevliga och vänliga fåglar utan aggrisivitet mot andra fågelarter. Men det är vi människor som matar dom som skämmer bort dom små rackarna, sedan kan dom bli en plåga (men det är ju inte fåglarns fel.) Börjar man att mata dom så får dom snabbt vanor som gynnar dom. Gillar min lilla fågel, men vill inte ha han inne (har ju glömt att träna han på den biten och hur han skall uppföra sig inomhus *Ler* )
Ja, man är väl för djurkär, och får ta det onda med det goda. Har ju fött upp olika burfågelarter under ett antal år, tycker dom är några mysiga flygfän, men skräpar ner onödigt mycket och kan ställa till det..
rut
14 juli 2007 17:49
Nu lilla namne har du nog bundit ris åt din egen rygg. Om kajor tycker jag, "inte om", vårt torg är översvämmat av kajor som plockar matrester som gästerna tappar från utematserveringen där. Vi andra flanörer som råkar sätta sig på någon bänk och vila trötta våra ben har strax en skara kajor som tittar frågande om vi inte har någon mat i fickan som de kan få, för vi är så hungriga så.
Annars, allt väl? Min son ringde i går kväll, de hade varit på utställning med sin Roobi, en rhodesinan ridgeback ettåring de fick andra pris och var mycket nöjda i det sällskapet.
Djurvän, men inte åt kajor och mördarsniglar.
http://www.rut.blogg.se
ruth
14 juli 2007 18:19
Jodu Rut..
Kajor är mycket trevliga och vänliga fåglar utan aggrisivitet mot andra fågelarter. Men det är vi människor som matar dom som skämmer bort dom små rackarna, sedan kan dom bli en plåga (men det är ju inte fåglarns fel.) Börjar man att mata dom så får dom snabbt vanor som gynnar dom. Gillar min lilla fågel, men vill inte ha han inne (har ju glömt att träna han på den biten och hur han skall uppföra sig inomhus *Ler* )
Ja, man är väl för djurkär, och får ta det onda med det goda. Har ju fött upp olika burfågelarter under ett antal år, tycker dom är några mysiga flygfän, men skräpar ner onödigt mycket och kan ställa till det..
Jenn
14 juli 2007 19:15
Men her en som gillar alle fåglar;)Jammen så h*n stolt ut på bildet du..sjefen over alle sjefer-hehe.
Kanskje ingen høydare å få h*n inn,men du skal se den prøver igjen:)
Ha en fin lørdagskveld.
Kram.
PS!Her har solen skint fra blå himmel i dag-deilig.
http://jenn.bloggagratis.se
skogsfrun
15 juli 2007 09:07
Det kan vara svårt att leva med djur, vi har så olika vanor;)och det är mest vi som får anpassa oss, DE har ju inte valt oss:)
http://barasaras
rut
15 juli 2007 10:15
Det som skiljer kajorna från andra vildfågelarter är att de blir nästan som tamfåglar lite efterhängsna, det är min privata tanke och jag vill absolut ta från dej nöjet med din lilla skyddsling, det det tror jag du förstår. Jag har själv matat både talgoxar och entitor ur handen och haft nöjet se dem picka på fönstret för att få mer.
Ha det så gott och jag väntar mer nyheter om de valparna snart.
Kramisar.
http://www.rut.blogg.se
Ruth
15 juli 2007 12:28
Hej Rut
Förstår dina vänliga tankar Rut, man skall inte göra vilda djur eller fåglar för tama, och jag kommer inte att göra om det, för nu börjar kajan bli för vänlig och jobbig :-)
men har bara mig själv att anklaga. Nu gäller det bara att få han till att stanna utanför dörren, vill inte ha han inne, en ny nöt att knäcka. Huffanemig så jag har ställt till det för mig. Men som oftast så hittar jag på en eller annan lösning (alltid nya utmaningar.)