Någon har undrat hur det slutliga med kajan blev som jag gjorde så tam ? Den försvann ju så plötsligt en dag. Sedan fick jag reda på varför, maken hade sprutat vatten på den från vattenslangen med en hård stråle. Det gick några dagar, min man åkte till Värmland, plötsligt så dök den upp i gen. Får påstå att det var riktigt skönt när han var borta, eftersom jag inte behövde frukta att han skulle knalla in igen. Som vanligt så tiggde den mat, jag tog några små brödbitar och gick ut på gräsmattan och gav det där (bara 1 gång per dag) stod kvar och vaktade tills det var uppätet eftersom det kom flera fåglar. Till slut så la jag maten på marken och gick där i från, då tog han bara 2 bitar och flög sedan i väg.  Gjorde så i några dagar, sedan har jag inte sett den mera. Det var inte maten han var ute efter, utan den var kär i mig :-). Nu kan dörren stå öppen utan att han skall försöka att komma in. Han har hittat fågelvänner och behöver inte mig mera. Kommer aldrig mera att tämja en vild fågel som inte är sjuk eller skadat. Har blivit en erfarenhet rikare, trodde inte det skulle bli så jobbigt, utan bara skojsigt. Han till och med satte sig på dörrhandtaget, men det gick ner bara till hälften, annars så skulle han kommit in själv också. Det är kloka fåglar, men ack så jobbiga dom kunde bli. Frestas aldrig att tämja en kaja, det skapar bara problem.

Åter en grå dag men varmt + 22*  I dag blir det en relativ lugn dag, skall städa lite och handla. När hundarna var i trädgården i morse blev det ett himla liv, ropade *Tyst* men ingen respons, 2 meter från staket stod en stor råbock. Trotts jag gick fram till staketet stod den kvar och tittade helt paralyserad på mig, sedan lubbad den i väg genom häcken till den andra grannen, spanar nog efter frukt på marken nu.  Den här tiden på förmiddagen bruka dom ju inte uppenbara sig. Kanske strosar den och söker sig en partner, det är ju i Augusti som dom parar sig. En så stilig gosse faller nog flickorna för ! Plommonen är nu mogna så jag äter drygt en liter varje dag, dom är så himla goda, det är Viktoria. Skall nog göra en kräm i dag, det är så gott tillsammans med en ostmacka. Det känns som musten har gått ur mig i dag, har egentligen inte lust till något, bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet.

Så här fint var det vid sjön en grillafton efter ett stilla regn. Lommen och berguven låter i fjärran. Tystheten gör det så fridfullt och trolskt om det inte vore för all knott och surrande myggor. Är allergisk mor bitande insekter, sväller upp enormt, men klådan försvinner efter några minuter med *1 %  Hydrokortison-salva* (tack för att den finns.) Annars så får jag förebygga med en tablett och eventuellt sätta på mig en mygghatt.

Nääää, nu misströstar jag igen, det kan ha varit den andra lilla kajan som brukar vara i sällskap med MIN kaja, den brukar också få sig en matbit. För den här avlägsnade sig ganska omgående, och jag tittade inte så noga för jag stod vid spisen och lagade mat, gick inte ut och hälsade på den, (så dum som jag var), men tog för givet att det var rätt.

~Ja, fortsättning följer~ 

Snyft, det var nog kompisen som hälsade på mig ?? !

Egentligen blev det så lugnt när man slapp stängsla vid ytterdörren så jag skulle slippa flera krypningar under draperiet och kaos inne. Har saknat han trotts allt i 2 dagar, är ju så gullig... Stod nu vid spisen och stekte mat, säger till min man, det låter som kajan, tittade ut på altanen och där satt den och fnös, tillsynes oskadd och är sig lik. Han har nog varit på en längre utflykt och inte hittat hem till mig fören nu. Min man har nu förbjudit mig att mata han mera. I morgon åker Arne till vårat ställe i Värmland, så jag får se om jag stålsätter mig och blir lydig, men det är svårt. Han kanske inte har ätit på 2 dagar och då måste det kurra rejält i lilla magen, skall smyga till han en liten brödbit vid ett obevakat tillfälle *Ler* det kan ju vara synd om han (lillemannen med vingar). Har ju bara mig själv att skylla att det har blivit så här tokigt, han har blivit beroende av min omvårdnad, men skulle önska att han klarade sig utan mig fortsättningsvis, får trappa ner sakta men säkert med utfodringen så han kan lära sig att sköta den biten själv som kajor skall göra..

I dag har inte min kaja varit synlig, den som alltid bor på altanen eller på dito tak.Det är väldigt mysko, har det inträffat ett mord i fågelvärden, kanske en katt ? I så fall så löses nog inte detta fall av brott. Inget fnysande och tiggande efter mat, lustigt jag saknar den trotts att den började bli för närgången och klurig, till och med kommer in för att jag är där. Jaaa, nu är det sena kvällen, det är nog kört. Får se i morgon om den dyker upp på min altan sargad och behöver plåstras om och få en extra godbit och lite tröst. Den hade nog ingen respekt för kattor, lika litet som för mina hundar, så den levde nog farligt i denna grymma värld, fyllt av faror.. 

**Snyft **

Den lilla pippikajan är et kapitel för sig *Ler*, är så glad att jag inte jobbade för att få den på min axel, (tror den själv tar det steget så småning om.) Följer mig som en skugga när jag rör mig utomhus. Har hängt en skir gardin i dörröppningen, men han går på golvet utanför och spanar om han kan komma under när gardinen rör sig. Sitter uppe på köksdörren och skitar ner, så nu är han jobbig och lurig. I går var jag tvungen att stänga köksdörren, tror du inte han försökte att sätta sig på dörrhantaget så han tryckte ner det till hälften. Vad skulle ske om han lyckas ta sig in, känner på mig att det är bara en tidsfråga. Han/hon slår vakt om sitt revir på altanen, inga andra kajor får komma i närheten, så det är en bestämd pippi. Tror det är en pojke, han börjar bli maskulin om man jämför med dom andra ute, men det kan också bero på att han är välgödd med uppblött hundfoder. Du som är ny på min Blogg kan läsa mera om kajjan under kategori: Djur och natur.

Nu har det skett !

10 min. efter jag la ut inlägget ropade min man på mig, kajungen var inne, han kröp under draperiet. Som tur var så flög han inte rakt fram och in i vardagsrummet utan vinklade av mot köket. Flaxade och flög mot fönstren, välte omkull blomkrukor, lampor och allt där han flaksade fram i vild panik. Tog inget kort eftersom jag fick panik för att få ut den, lyckades genom att öppna ett fönster. Satte sig omtumlad på staketet, men han undrar redan om han skall göra nya försök. min man vaktar från soffan för att slänga en apelsin om han kommer en gång till. Tycker han skulle bli avskräckt så omtumlande det blev när han kom in, men det är nog inte sista gången..

Väljer att även sätta in kommentars-svaret till Rut här..

Kajor är mycket trevliga och vänliga fåglar utan aggrisivitet mot andra fågelarter. Men det är vi människor som matar dom som skämmer bort dom små rackarna, sedan kan dom bli en plåga (men det är ju inte fåglarns fel.) Börjar man att mata dom så får dom snabbt vanor som gynnar dom. Gillar min lilla fågel, men vill inte ha han inne (har ju glömt att träna han på den biten och hur han skall uppföra sig inomhus *Ler* )

Ja, man är väl för djurkär, och får ta det onda med det goda. Har ju fött upp olika burfågelarter under ett antal år, tycker dom är några mysiga flygfän, men skräpar ner onödigt mycket och kan ställa till det..

Den här gulliga varelse strök sig längs häcken på baksidan av huset här ena kvällen, hela tiden åt han något från marken. Eftersom gräset inte är nyklippt (tacka regnet för det) så kunde jag inte se, skulle haft en kikare. Det är längs häcken som dom äckliga sniglarna kryper fram. Yes, den käkar sniglar, eller vad är det ? Norpade med mig kameran och smög mig sakta fram för att kunna se. Gudarsskymning vad han knastrade och åt, det var sniglar med hus som det är mängder av där (dom plockas ej av mig ) lät som han tuggade på knäckebröd. Hoppas ju att han tog en och annan äckelpäckel också, för när jag gick min plockrunda för kvällen så var det inte så många som spolades ner i toan efteråt. Undrar förståss äter den all sorts sniglar ?