
Brattfors kyrka i Värmland.
Organisten började spela, vi snabbade oss till kyrkporten, där stod vi och frös som attan (han hade bara testat kyrkorgeln) vi fick efter 5 min med stelfrusna kroppar bulta på dörren så vi kom innanför dörren. Sedan gick det undan och vi blev ett par som sedan bar samma efternamn.
På hemvägen var det näst intill snöstorm med bilar i diket, vi kröp fram i 40/km, men kom hem utan missöden från den färden. Maten stod dukat och klar när vi kom hem till värmen. Arne kunde ju inte dansa så jag och en av gästerna dansade bröllopsvalsen efter en låt som spelades på TVn i "Hylands hörna" hahaha.
Snön piskade mot fönstren, kl. ½ 11 gick strömmen där satt vi i stearinljusets sken, det var ju mysigt, men inte vad vi hade förväntat oss denna kväll. Vid ett snåret skulle våra vänner bila hemåt, bilarna var totalt insnöade, hade nog kommit en ½ meter snö. Vi fick klä om till varma kläder och ut och skotta ut mot vägen där plogbilen precis hade gått och röjt klart. Gästerna klarade sig helskinnade hem.
Så nyårsafton var inte någon lyckad dag för att gifta sig, det var många hinder och prövningar den dagen, men ett par blev vi och det håller ännu efter 43 år. Vi har skrattat många gånger åt denna cirkusen på Nyårsafton 1966.
Skrev en kortfattat berättels som annars skulle räckt för en lång novell.