

Huset byggdes i början av 1900 talet av min farmor och farfar, byggdes till på 50 talet för att ge plats åt en stor familj, 4 vuxna och 6 barn, hur vi fick plats är mig nästan en gåta i dag. 1 sovrum ställdes i ordning på andra våning, på våning 1 farmor och farfars rum, vardagsrum och kök med allrum. Kraven var inte så stora på den tiden, man fick trängas men det fungerade.
En fantastisk utsikt över Osen sjön . Huset var på den tiden vitt. Min systers son Björn med familj äger huset i dag. Uthusen är nu mera rivna och endast bevarat i mitt minne. Många minnen rullas upp när jag sitter här och funderar. Vad tiderna förändras snabbt, vemodigt. Vad allt har förändrats, en tid som aldrig kommer tillbaka, otänkbart och sorgset :(
agge
28 juli 2009 13:02
ja, visst är det med vemod man tänker tillbaka på sin barndom...Tänk så roligt man hade det. Man var ute jämt och lekte, hade inte tid att komma in och äta knappt...Tänker på min mormor, morfar, farmor , farfar och gammelmomor alla dem som jag älskat och som inte finns här längre.
kram
http://jacastas.blogspot.com
lillis
28 juli 2009 14:33
Så vacker du bodde som barn,visst blir man vemodig när man tänker tillbaka på sin barndom,vad mycket roligt man hade och inte kostade några pengar som det gör i dag när barn ska roa sig
Ha det bäst
Kramen
http://danslillis
gerty
28 juli 2009 19:19
Vilken fin plats du växte upp på, visst är det många minnen när man ser sitt bardomshem och lite vemod smyger sig på
http://prilyckans
Stinalill
28 juli 2009 21:51
Vackert var det där du växte upp! Får man fråga vars detta hus var beläget? Inte i södraste Sverige iaf, med tanke på utsikten.
Ja ibland kan man sakna tider som gått. Men man kan ju oxå - som jag - vara glad att barndoms- och ungdomstiden är över och förbi. Men ibland behöver man oxå liksom se sina rötter.
Jag tror du hade en fin barndom i detta hus. Hoppas du kan känna tacksamhet oxå. Det är väl därför oxå vemod och sorg infinner sig. Minnena finns kvar inom dig Ruth!
Kramar
http://www.stinalill.bloggagratis.se
Monica
28 juli 2009 21:57
Vilken bedårande utsikt. Visst händer det att man blir lite vemodig till mods när man tänker tillbaka på en del händelser som varit i livet.
http://violett.bloggagratis.se
Marianne
28 juli 2009 22:18
Ditt barndomshem ser väl bevarat ut och det måste kännas skönt att det ännu är bebott och välbevarat. En vacker omgivning ger en både livslust och energi.
Ha det gott. kram
http://www.ekoxenskennel.se
Lena
29 juli 2009 01:36
Så mysigt huset ser ut,och tänk att sitta på den där altanen och titta ut på den vackra utsikten.Ja Ruth du kommer alltid att ha det i ditt minne,ditt barndoms hem.
Ha en bra Onsdag!
Kram
http://lenaochpudlarnas-blogg.bloggagratis.se
Yvonne R
29 juli 2009 18:14
Så otroligt vackert!
Jag förstår att många minnen rullas upp för dig. Kom ihåg allt med glädje och putta bort allt vemod.
Kramar
http://yvonne.bloggagratis.se
Carina
29 juli 2009 22:10
Oj vad vackert det ser ut. Du måste vara glad åt att ditt barndomshem fortfarande lever vidare i släkten.
Kramar Carina
http://www.eklovenskennel.se