Hur kan någon påstå att det är enkelt att sluta röka om man bara vill ?? Har nu kämpat en dryg månad, våndats, mått dårligt och lidit alla h...vetes kval. När jag skall sova så tänker jag på röka, när jag vaknar så står han där på min axel med högaffeln och påminner mig om hur gott det är och hur mycket jag lider självförvållat. Jag behöver inte inledas i frestelse. Jag kan gå själv, så lämna min axel.

Är jag nere på torget sneglar jag på godisbutiken där det kungörs på fönstret "Över 600 sorter". Står och funderar en lång stund, resonerar med mig själv "Vill du gå upp i vikt så kliv in och köp ett kilo, frossa, må illa och få kräkas": näää vill inte öka katastrofalt och må dårligt för det också, det är nackdelar med allt jag vill ha i mig. Jag vet skillnaden mellan rätt och fel, vad jag nu behöver är ett sätt att skilja tillfälle från frestelse.

Fortsätter in på tobak/spel butiken, köper alltid ett rån med 2 kulor dajmglass. Sneglar längre in i butiken mot hyllorna där tobaken och siggen finns, står och resonerar med mig själv igen, våndas och plågas, går ut och njuter extra mycket av min glass, försöker att glömma det jag såg.  Men det enda sättet att övervinna en frestelse är att falla för den, eller ?

På vägen hem hittar jag en fimp (en ½ sigg), plockar upp den och stoppar i fickan, känner mig rik, som att jag skulle vunnit högsta vinsten på ett lotteri, är svag och vidrig. Hem och tar ur lite tobak för min vidriga pipa, tar ett par bloss (inte mera), har jag en förlorad själ, skall jag misslyckas ? Förstår nu alkisar, narkomaner och alla spelberoende när suget sätter till och det blir outhärdlig, man gör vad som helst för att dämpa suget.

Fortsättningen på min kamp följer i morgon !

Gulliga Corina har skickat det här kortet med vackra ord, 1000 tack vännen !