Är det så att vi bryr sig så mycket om andra så vi släpar efter med oss själva. Dessa tankar och omvårdnad av våra nära kära, och vänner tar mycket energi och det kan få oss att bli väldigt låga lite då och då. Vi vill ha lösningar och koll på allt och det har vi givetvis inte och då blir vi frustrerade och det tar på krafterna. Tror vi vill så mycket så hjärnan går i spinn och inte orkar tänka mera på ett tag. Kan det vara sådant som ger oss den såkallade ”Bloggtorkan” ? en bra fråga.
Otrevligt när man får en känsla och oro, (ett omen) i kroppen, vad betyder det, varför får man det, oftast sker det inget, men ibland så slår det till. Det är nog det undre medvetande som vill förevarna oss, sådant kan vi inte förklara, vi får bara inse att det sådant sker.
Hur många gånger har vi inte tänkt på någon person, i nästa sekund så ringer telefonen och i luren är den vi hade i tankarna. Har också tagit luren någon gång för att ringa någon då är personen redan i andra ändan utan att det har gått fram någon signal, underliga fenomen som förbryllar. Tror vi har någon inbyggd telepati i våra kroppar. Säkert har ni också upplevt både det ena och det andra som är svårt att finna svar på. Vi kan även tänka på en person, efter ett tag knackar det på dörren, känner ni igen det, vad har du att berätta ?
Det får bli mina tankar i dag.
Ha en fin kväll mina vänner.
Maggan
15 februari 2011 22:26
Det du beskriver här är ju precis vad jag känner ibland.
Jo jag tror vi vårdar våra nära och kära och är bekymrade i onödan många gånger för dom,och det tar ju väldigt med energi från oss. Ja jag tror det är därför vi är "tomma" i huvudet emellanåt.
Den oron du beskriver har jag också känt och de gångerna har det alltid hänt något med någon.Därför är jag rädd för att den känslan ska dyka upp.
Likaså detta med att tänka på någon person och som i nästa stund kommer in genom dörren.
Min bästa väninna och jag kan tänka på samma sak och säga det på en gång.Jag börjar tro att vi är syskon eller på något sätt är släkt.jag brukar säga att det är nog min far,som var en charmör,som haft ihop det med hennes mamma.Men det behöver ju inte betyda släktskap heller.Det kan ju vara som du säger,en inbyggd telepati.
Ja nog är det lustigt allt detta.
Detta blev en tankeställare att bearbeta.
Ha det bra min vän. Kram.
http://margaretha.bloggagratis.se
Anita
15 februari 2011 23:06
Jag är lite knäpp för jag tar ofta ut bekymren innan de hunnit runt hörnet. Jag vill väl, precis som alla andra men har svårt att hantera små olyckor ibland. Ville helst ta dem på mig själv. Du hör !!! knäpp kallas det.
Bloggtorka blir det nog lätt när det är sån vinter omkring oss och vi inte "lever" ut så mycket så man har något att berätta. I alla fall tror jag att det är orsaken för mig. Nu har jag piggnat på i allafall och återkommer med ett inlägg i morgon fram på dagen. Intressant att du funderade omkring detta. Vi är kvinnor och kvinnor engagerar sig mera i känslor tror jag, i allafall i bloggar. Rätta mig om jag har fel.
Stora kramen från mig !!!
Bettan
15 februari 2011 23:13
Hej vännen!
Visst är det som du skriver här. Man har tankarna på en person & vips ringer det, knackar det på dörren eller som sagt var inte ens signalen går fram utan den andresitter redani luren =)
Kramis en otroligt trött Bettan...
Men jag finns här & hoppas snart att jag ska ha mera ork att skriva osv.
Puss & kram på dig i alla fall min goa vän!
/Bettan
http://grafikbettan.bloggplatsen.se
Calma
15 februari 2011 23:32
Hej min vän
TAck snälla för värmande ord,ja det är så,,
Var sak får ta sin tid,i den mån det går
Ang ditt inlägg idag,känner igen det så väl
men det berättar jag en annan gång
Så vacker din design är,passade mej väldigt mkt i det som sker nu,den ingav så mycket lugn,harmoni
Kram vännen,tack
Calma
http://calma-s.bloggplatsen.se
Corina
16 februari 2011 13:25
Tror nog de allra flesta upplevt det du skriver om även jag.
När man talar om trollen står dom på bron brukade alltid morfar säga :) Stämmer många gånger !
http://corina.bloggplatsen.se
Lambergsfrua
16 februari 2011 13:34
Det är nog som du säger, vi kvinnor vill gärna ordna och dona och "kratta manegen" för våra nära och kära och i alla fall jag har dessutom ett ganska stort kontrollbehov. Då blir det på något sätt "min sak" att se till, så att alla mår bra. Det tar mycket energi, tyvärr.
Önskar dig en bra dag och skickar varma och uppiggande kramar!
http://lambergsfrua.bloggplatsen.se
agge
16 februari 2011 16:58
ja, detta med att lyfta luren o personen redan är där det har jag varit med om vid ett flertal tillfä'llen. Lustigt som bara den. Kan också ibland tänka eller prata om någon som man inte sett på åratal och vips så stöter man på denna person...jaa...det är verkligen lustigt.
Nu tror jag ju förstås att det är tillfälligheter som avgör....men kul är det.
kram
Ammis
16 februari 2011 18:14
Känner igen mig precis. Men jag går omkring och har dåligt samvete hela tiden för att jag inte har ringt den eller hälsat på den. Tycker hela mitt liv bara kretsar kring mitt dåliga samvete... Vi jobbar för mkt helt enkelt, eller så prioriterar vi fel???? I dagens läge har ingen tid till någonting tyvärr. Men men, jag försöker skälla på mig själv o. mitt samvete och även göra saker för mig själv men det blir kanske för sällan. Tack för ett bra inlägg.krAMelikram
http://ammis.bloggplatsen.se