Fy vad jag blir stressad för mina blommor ute när det ideligen är frostnätter, samma procedur varje höst. Nu har flera belamrat  sig inomhus, men har fattat att ute plantor passar bäst ute.  Inte passar dom in någonstans i min boning, så nu åker dom i källaren i morgonnatt.  Har så svårt att förpassa dom till komposthögen så länge det är liv och blommor kvar, lite luggslitna är dom, men inte tillräckligt för att hamna där. Vet snart inte hur jag skall göra, i morgon kommer dom åter ut i friska luften för att komma in igen på natten. Tror jag behöver gå i terapi :-)

Tur jag inte jobbar i en blomsteraffär, där växterna slängs när dom blir lite lidande och risiga, då skulle mitt hem svämma över av grönska, nog skulle jag blåsa liv i dom alltid. Allt liv ger jag en andra chans. Ni som har följt min blogg har förstått vad liv och omsorg betyder för mig, Skatan, Kajan Kalle och snigeln Skalman, listan kan göras lång.

Kommer ihåg när jag var liten (kanske 5 år) och samlade på småkryp, hade en egen gömma i ladugården med olika små lådor,  tomma tändsticksaskar och burkar dolda under hö, där hade jag tordyvlar och allahanda små kryp och spindlar, matade dom med det jag trodde var lämpligt. Började dom bli slöa fick dom sin frihet och nya införskaffades. Vet en morgon när mamma skulle bädda min säng så hittade hon en daggmask tillplattad under min kudde, den var död,  oj så ledsen jag blev, begravde den i jordgubbslandet och trodde den skulle vakna till liv igen bara den kom tillbaka där den hörde hemma.

Tror inte jag själv får en andra chans, men tror inte jag skulle vilja det heller hehe…

Kram och god natt…