Egentligen blev det så lugnt när man slapp stängsla vid ytterdörren så jag skulle slippa flera krypningar under draperiet och kaos inne. Har saknat han trotts allt i 2 dagar, är ju så gullig... Stod nu vid spisen och stekte mat, säger till min man, det låter som kajan, tittade ut på altanen och där satt den och fnös, tillsynes oskadd och är sig lik. Han har nog varit på en längre utflykt och inte hittat hem till mig fören nu. Min man har nu förbjudit mig att mata han mera. I morgon åker Arne till vårat ställe i Värmland, så jag får se om jag stålsätter mig och blir lydig, men det är svårt. Han kanske inte har ätit på 2 dagar och då måste det kurra rejält i lilla magen, skall smyga till han en liten brödbit vid ett obevakat tillfälle *Ler* det kan ju vara synd om han (lillemannen med vingar). Har ju bara mig själv att skylla att det har blivit så här tokigt, han har blivit beroende av min omvårdnad, men skulle önska att han klarade sig utan mig fortsättningsvis, får trappa ner sakta men säkert med utfodringen så han kan lära sig att sköta den biten själv som kajor skall göra..

I dag har inte min kaja varit synlig, den som alltid bor på altanen eller på dito tak.Det är väldigt mysko, har det inträffat ett mord i fågelvärden, kanske en katt ? I så fall så löses nog inte detta fall av brott. Inget fnysande och tiggande efter mat, lustigt jag saknar den trotts att den började bli för närgången och klurig, till och med kommer in för att jag är där. Jaaa, nu är det sena kvällen, det är nog kört. Får se i morgon om den dyker upp på min altan sargad och behöver plåstras om och få en extra godbit och lite tröst. Den hade nog ingen respekt för kattor, lika litet som för mina hundar, så den levde nog farligt i denna grymma värld, fyllt av faror.. 

**Snyft **

Många människor klagar över att de inte har råd med en det ena och en det andra som dom vill ha. En del köper ändå för stora summor på krita, ofta så kan dom inte klara upp det utan att låna av andra för att klara sin första skuld. Plötsligt har dom hamnat i en lånefälla som bara växer och växer.. Men min kloka mamma sa alltid :

* Det du inte har råd att köpa kontant har du inte heller råd att köpa

på avbetalning * så sant som det är sagt..

Dessa ord har följt mig genom alla år, och jag har sluppit kronofogden som i dag jagar hårt många skuldsatta med blåslampa. Man får inte vara statusjägare bara för att grannen eller ens kompis är det. Tänk att få sparat ihop till det man har önskat sig, vad det är kul när man har klarat det, den lyckan är stor och man sätter mycket större värde på det nyinköpta en om det skulle varit köpt på krita !

I dag är dom små liven 9 dagar, ack vad det har gått snabbt. Några ögon har ej öppnats ännu och det dröjer några dagar fortfarande. Enligt regelboken skall valparna ha dubblat sin födelsevikt i dag, och det gjorde dom redan efter 6 dygn. Den som var minst I kullen knatar på och är pigg som attan. Eftersom dom andra 2 var så stora vid födelsen så kan han inte hänga med storleksmässigt som dom andra, (dom ser ut som några monster gentemot han.) Mamman pysslar om dom som mammor skall göra. Lämnar lådan allt mera och vill vara med oss, hon vet att dom är nöjda och belåtna så hon kan leva lite normal-liv på egenhand. Ännu har dom inte börjat bli så sockersöta, men vänta ni bara ! snart blir dom urgulliga och charmiga som bara en Cavalier kan vara.

Nästa bild kommer när ögonen har öppnats !

Hade besök i dag av en pojke på 6 år med sin mamma. En mycket hjälpsam liten kille, skulle duka kaffebordet, duka av, borsta hundarna mm. När dom skulle åka så knöt jag soppåsen och bad han slänga den när dom skulle gå, med orden *Släng den där den hör hemma*. Vi stod och pratade och märkte inte att han satte sig i bilen med soppåsen. Väl hemma springer han och slänger den i tunnan, mamman undrade vad han slängde ? varpå pojken svarade * Hon bad mig slänga den hemma*.. Inte alltid så lätt när jag använde för han så konstiga termer..

~ Dom är för härliga dom små barnen ~

Den lilla pippikajan är et kapitel för sig *Ler*, är så glad att jag inte jobbade för att få den på min axel, (tror den själv tar det steget så småning om.) Följer mig som en skugga när jag rör mig utomhus. Har hängt en skir gardin i dörröppningen, men han går på golvet utanför och spanar om han kan komma under när gardinen rör sig. Sitter uppe på köksdörren och skitar ner, så nu är han jobbig och lurig. I går var jag tvungen att stänga köksdörren, tror du inte han försökte att sätta sig på dörrhantaget så han tryckte ner det till hälften. Vad skulle ske om han lyckas ta sig in, känner på mig att det är bara en tidsfråga. Han/hon slår vakt om sitt revir på altanen, inga andra kajor får komma i närheten, så det är en bestämd pippi. Tror det är en pojke, han börjar bli maskulin om man jämför med dom andra ute, men det kan också bero på att han är välgödd med uppblött hundfoder. Du som är ny på min Blogg kan läsa mera om kajjan under kategori: Djur och natur.

Nu har det skett !

10 min. efter jag la ut inlägget ropade min man på mig, kajungen var inne, han kröp under draperiet. Som tur var så flög han inte rakt fram och in i vardagsrummet utan vinklade av mot köket. Flaxade och flög mot fönstren, välte omkull blomkrukor, lampor och allt där han flaksade fram i vild panik. Tog inget kort eftersom jag fick panik för att få ut den, lyckades genom att öppna ett fönster. Satte sig omtumlad på staketet, men han undrar redan om han skall göra nya försök. min man vaktar från soffan för att slänga en apelsin om han kommer en gång till. Tycker han skulle bli avskräckt så omtumlande det blev när han kom in, men det är nog inte sista gången..

Väljer att även sätta in kommentars-svaret till Rut här..

Kajor är mycket trevliga och vänliga fåglar utan aggrisivitet mot andra fågelarter. Men det är vi människor som matar dom som skämmer bort dom små rackarna, sedan kan dom bli en plåga (men det är ju inte fåglarns fel.) Börjar man att mata dom så får dom snabbt vanor som gynnar dom. Gillar min lilla fågel, men vill inte ha han inne (har ju glömt att träna han på den biten och hur han skall uppföra sig inomhus *Ler* )

Ja, man är väl för djurkär, och får ta det onda med det goda. Har ju fött upp olika burfågelarter under ett antal år, tycker dom är några mysiga flygfän, men skräpar ner onödigt mycket och kan ställa till det..

Det är så länge sedan jag gjorde ugnspannkaka, himla vad gott.Det blev en stor sådan i dag eftersom även hundarna älskar det också.Jisses vad dom 5 flockades runt köksbordet i väntan på att vi skulle bli klara. Dom slickade sig omkring munnen med näsan i vädret, skruvade på sig och var sååå otåliga för att det tog sådan tid. Mmmm, vad dom blev glada när dom väl fick, men dom svalde i stort sett hela biten, inte tog dom det sakta för att den skulle vara en stunds njutning. Efteråt så är det Barro som sköter disken av långpannan, han står mitt i och går runt och slickar tills det är kemiskt rent. Var bara tvungen att ta ett kort på hela härligheten...

Ibland undrar jag  hur den mänskliga hjärnan egentligen fungerar. Min hjärna kommer ihåg totalt oväsentliga saker som kan ligga flera år tillbaka i tiden, men klarar inte av att lagra pinfärsk och viktig information. Skriver jag inte ner saker och ting på papper så är det som bortblåst i morgon. Sen så skall man ju komma i håg att titta på lappen, och vart la jag den ? Personers namn och telefonnummer, är ju inmatat i telefonen. Träffar jag någon ny person som presenterar sig, näää, inte kommer jag i håg det efter en liten stund. Men min hjärna kommer i håg årtalet vi fick högertrafik eller hur min sommarklänning såg ut 1967. Är hjärnan redan fullproppat när man når 60 gränsen, eller orkar man inte ta till sig ny information. Ja,  ja, ett och annat trillar väl på rätt plats där uppe, men skulle önska att det fastnade mera ! Ju äldre vi blir, desto mera tvivlar jag på påståendet " ålder ger visdom"..