Förut har jag aldrig tyckt att det är ensamt när gubben åker iväg, men det gör jag nu, går säkert över om några dagar, jag har märkt att ensam är inte alltid stark. Det finns saker jag behöver hjälp med, men fixar det själv till slut när ingen hjälp finns. Tror att vara frånvarande från varandra är nyttigt också, man blir mera självständig och man kan mera en man tror.

Allt sedan barnen var små så har han varit frånvarande ca. 6 månader varje år, med korta perioder hemma. Han var ständigt på resande fot via jobbet, dom länder han inte har besökt är fåräknade, detta pågick nästan tills han gick i pension vid 60. Han ledsnade på alla flygresor och trista hotellrum.  Nu nog om detta.

Gråväder och blåst hela dagen, mitten av juni och ingen sol, bara det gör en nerstämd.

Har stickat en del under dagen. Nu är det kväll och inget på Tv, det samma varje sommar, alla serier är slut och nu blir det bara repriser fram till höstlöven faller, jo fotboll för hela slanten är det, men det roar mig inte.

Kramar varma.