Satt och lyssnade på radion och nyheterna där dom pratade om barn som skadas i trafiken. Döm om min förvåning när dom skall få ersättning från försäkringsbolagen så beror storleken på ersättningen på vilken ställning föräldrarna har i samhället. Råkar ett barn ut för en olycka och har en pappa som är direktör då kan ersättningen bli så hög så dom kan bada i pengar, men är han en vanlig arbetare då får dom suga på ramarna. Vad är det för en värd vi lever i ? Skulle mitt barn inte vara lika mycket värt för att jag inte råkar vara miljonär ? Blir så förbannat (på ren Svenska)..

I natt har det varit fullmåne, vargarna ylade i skogsbrynet och ugglorna hoade i fjärran. Månen lyste så skarpt och skapade mystifika skuggor runt husknutarna. Skärrad så drog jag filten över huvudet och läste en trollformel för att bli vän med det stora runda klotet mot den svarta natt himmeln som visade sig genom sovrums fönstret. Vet inte om det var spöken eller fladdermöss som skymtade i månens sken. Somnade så småningom och drömde mardrömmar, burrrr. Jag trivs inte vid fullmåne.

Se tidligare inlägg om fullmåne *HÄR*