Det blev en ljus och fin begravning för Astrid i dag, är så glad att vi fick följa med henne på den sista resan. Känns så vemodigt att titta upp till hennes hus och veta att det nu står tomt. Så är det, allt har ett slut och tomheten för anhöriga och grannar blir kännbar för lång tid framöver. Vi måste vara rädda om varandra och bry oss om den korta tid vi har här på denna jorden.

Kram på er alla.