lillis

9 januari 2011 06:39

Du är inte ensam om att behöva polokrage,sånt är livet man får ta det onda med det goda och huvudsaken att man får vara frisk. Härlig färg på polokragen som du stickar
Ha det vännen
Kram

Ammis

9 januari 2011 08:17

Det är ju tyvärr så, "det ena ger det andra" så att säga. Aldrig får man vara nöjd..... Skinnet får du "på köpet" ju när kilona rasar. Men va fasiken Ruth....va gör väl det??? Huvudsaken är att du mår bra och trivs med din vikt, den smällen får du ta. Du är nog lika go o. gla´för det och du stickar ju så fina kragar o.d som du kan använda. Skönt att han fick ordning på snöslungan. Ha det så gott. krAMelikram

ansepanse

9 januari 2011 09:03

vilket härligt garn du har till din polokrage, jag gillar färgen jättemycket :) det där med halsen, vad spelar det för roll egentligen om du tänker efter
kramar

charlotte

9 januari 2011 09:47

Du är säkert lika rar och snäll och trevlig och go och tuff med eller utan skin! Äsch sådant får man ta fast jag förstår att det kan vara irriterande. Sticka kan du och vacker färg på garnet är det.
Druvsocker testa det! Jag äter det ibland för att mitt blodsocker sjunker och stiger så fort. Det kanske hjälper mot sötsuget också. Maken började med det också mot huvudvärk och det hjälpte, tyvärr får det mig att undra vad hans huvudvärk egentligen beror på! Sockerbrist eller vad????
Kramar!!

gerty

9 januari 2011 10:58

Dom där rynkorna får man som ett brev på posten antingen man vill eller ej, så det är nog bara gilla läget, men det goda humöret sitter inte i rynkorna, snygg polo

Cina

9 januari 2011 14:12

Ja du dessa rynkar får man nog som ett brev på posten vare sig man vill eller inte!
Men jag skiter i mina ingen som behöver titta...hahahaaaa.
Kram på dig!

Monica

9 januari 2011 15:47

Vi är ju av samma årgång du och jag men rynkor på halsen har jag inte, men mellan näsan och munnen sitter det lite rynkor på mej...skit samma, man är som man är och får vara glad att man är frisk för övrigt:)

Ha det så bra!

Kram

agge

9 januari 2011 16:44

Hahaaa...jasså du går också med ett sug..det gör jag med--suck...jag har ju unnat mig lite extra över jul o nyår. Men inte alls så mycket men suget kommer direkt se...
det är ju modernt med hasldukar så du får väl vira en sådan runt halesen..hahahaaa....tror att det blir alldeles för jobbigt med ringarna

kram

Margaretha

9 januari 2011 16:45

HAHA! Du är för rolig! Blodhund?!Du kan ju inte gå med fuskpolon inomhus,då kvävs du!!Men den är jättefin.Jag har stickat en mössa i det garnet.
Visst är det olika detta med rynkorna. Jag är nog betydligt äldre än dej,men jag har inga rynkor än på hals och i ansiktet. Alltid något positivt. Kroppen i övrigt är bara skit.
Men det kunde vara värre du.Huvudsaken att vi håller humöret på topp emellanåt i alla fall.
Kram på dej min kära goa vän.

Corina

9 januari 2011 19:34

Men du, vad gör några rynkor ? Du är väl samma goa Ruth i alla fall :) Kram på dig vännen !

margus

9 januari 2011 21:01

Välkommen in i gänget... Det kommer en tid när man måste acceptera verkningarna av tidens tand. Fast det är förargligt när man inte längre känner igen sig själv. Var glad att rynkorna sitter på halsen - mina sitter mitt i fejan.
Tacksamt med händiga män som fixar allt. Det uppväger rynkorna något, eller...?
Ha det gott.

Anita Lundvall

9 januari 2011 21:23

LCFH Har inte vågat mig på detta Funkar det???
Lade på mig ca 8 kg när jag slutade röka efter 47 år allt sitter på magen
Om man har IBS kan man prova LCFH i alla fall??
Många frågor Anita

lilian

9 januari 2011 22:58

Hej lilla vännen,du har nog gått ner i vikt det brukar bli sådana fenomen då.Jag lever och"frodas tyvärr" skulle också vilja ha rynkor på halsen men den ser lika fullmatad ut som förut.Det drar nog ihop sig i framtiden.
Har varit sjuk i hosta och feber,inte så pigg på att blogga då.
Kram på dig,Lilian o Greta.

Lambergsfrua

9 januari 2011 22:59

vad frustrerad man blir, när sötsuget drar igång igen. Här börjas ett nytt liv i morgon, men jag har precis som du bantat i stort sett hela mitt vuxna liv. Jag har nog gått ner sammanlagt 25 kg under årens lopp men garanterat gått upp 35 eller nåt sånt - sammanlagt genom åren alltså. Suck, suck, dubbelsuck.
Löst skinn på halsen är det nog mest du själv som ser (så säger alla utomstående, som inte fattar vad man känner) En fuskpolo är ju bra, men blir nog varm. Kanske en läcker lite sjal eller scarf - jag har flera själv, men känner mig aldrig riktigt bekväm med dem. Det är inte jag på något sätt.
Trots sötsuget nu är jag säker på att du har gått ner i vikt.
Ha det gott!
varma kramar till dig min vän!
Lambergsfrua

Margit

10 januari 2011 00:11

Så fint du stickar, och vilken hÄRLIG färg också!!!
Ja du har ju nu varit SÅ duktig hela hösten med kosten..och nu har du 2fiuskat lite"...Ja så är det med mitt VIKTVÄKTERI också..MEN det gäller för oss..att "ta nya tag..och starta på nytt igen. precis som du skriver..så har kag också kämpat med övervikt..och fröskt att gå ner..hela mitt liv..upp o ner..upp o ner...
För min del..så känner jag: "Matmissbruk"...hmm...
Ja sovmorron..till 9..det har Lasse o jg ofta..sent uppe på näterna..och sover på mprrpnen..skönt!! Utan dåligt samvete också...det bhöver man inta ha..i vår ålder...
Kram!!!!!