Marianne

21 juli 2007 10:29

Min ungdomstid for iväg i en rasande fart. Jag ville hinna med så mycket som möjligt, på kortast möjliga tid. Mina kompisar bestod oftast av det mottsatta könet och de flesta av mina tjejkompisar var bästisar sen småbarnsåren. Kände mig trygg och var nog ganska självsäker. Älskade att resa och drog iväg ensam om det inte var någon som hakade på. Lärde känna massor av människor under de åren och det var nog där min självkänsla byggdes upp. Yrke fick jag byta efter 10 år på grund av sjukdom, men trivdes ändå med mitt nya jobb. Pojkvänner avverkades i en rasande fart tills jag träffade min man för 27 år sedan. Jag skulle nog också gärna ta en repris av mitt liv om jag hade möjlighet till det valet. De saker jag ångrar är i de flesta fall så obetydliga att jag räknar dem som lärdom istället för att gräma mig. Det som jag skulle vilja ändra på är att jag ibland glömmer bort att höra av mig till ett par av mina gamla vänner som jag inte har så mycket kontakt med idag.

UnderCover

21 juli 2007 11:00

Tänk att det var så många år sedan den tiden...
Fast det känns som i går.
Tänks så mycket man hunnit med egentligen *funderar*
Visst finns det saker jag skulle gjort annorlunda så här med facit i handen. Men då hade jag ju inte blivit den jag är idag *fortsätter fundera*
Och som du så klokt säger; än är det inte försent :o)

Hm, det är nog för tidigt på da'n för mej att tänka så'na här djupa tankar. Får nog spara det till en annan gång tror jag :o)

Ha en bra dag
Kram!

skogsfrun

21 juli 2007 19:03

Vilken skönhet! redan då;) Göra andra val? ja då fick man bli en annan människa också. Inte ens med facit i hand väljer vi, utan GÖR det vår personlighet bjuder. (Skogsfrun har gått på professorns teori;)) Hela livet kommer vi till vägkorsningar* självklart även som äldre! Vi måste bestämma oss för hur vi vill bo t.ex och gör det utifrån vår personlighet. Är man självständig, hyfsat frisk, gillar trädgård och har husdjur bestämmer man sig för att bo kvar hemma i sitt hus, motsatsen blir då ett seniorboende. Att satsa på en ny yrkeskarriär är nog dessvärre för sent, efter 50 är man passé och ska mata duvorna i parken;)

trollpackan fundersam

21 juli 2007 19:20

Ibland har jag såklart funderat över partnern, egentligen mest när vi har varit osams...men jag har nog mest gjort fel arbetsval..eller rättare sagt valt fel arbetsgivare..landstinget är inte någon höjdare att jobba åt..har nu sagt upp mig och kommer att "vara egen"..på både gott och ont..ha det bra!

Millis

21 juli 2007 19:30

Jag ångrar inget när det gäller val av partner och att jag valde att flytta till hans hemort. Däremot finns det annat jag önskar skulle vara annorlunda, framför allt hälsan, men det ordnar sig säkert, det också.

Ulli's

21 juli 2007 22:35

Ja, livet är bra konstigt. Har ofta undrat varför allt blev som det blev. Tänker ibland....om man skulle kunna vrida tillbaks klockan...hur skulle livet då sett ut nu?

Miriam

25 juli 2007 20:45

Vilket vackert foto!!

Visst kan man ångra en massa saker...men jag har kommit på att det lönar sig föga. Det bästa har också hänt mig under senare delen av livet - min Älskade man (vi möttes på nätet), ett kärleksbarn med mera med mera. Just läst första året av tre på Växjö universitet på programmet "Pedagogik med inriktning mot ungdoms- och missbrukarvård". Nu känns det som att jag kommit rätt!!

margus

27 juli 2007 23:27

Snygg brud!

Jodå, många omval av yrken, arbetsplatser, intressen, bostadsort och partner.... Valen orsakas ju inte alltid av egen vilja. Livet, arbetsmarknad och sjukdom sjussar en i olika riktningar. Om jag får välja alldeles själv har jag kommit rätt nu.