Tro mig, jag fäller en tår, vet hur det känns och sliter i hjärtat.

Fick detta meddelande från matte i dag, Änjah (från våran uppfödning) fick somna in i går den 5 september,  hon blev 12 ½ år en hög ålder för en Berner.  Väljer att återge raderna här, var så fint och gripande skrivet.  

Matte skriver så här:

Kan säga att det är något av det värsta jag någonsin gjort…tomheten är så fruktansvärt svår, barnen som är födda med henne har förlorat sin bästa vän och vi med….vi är alla helt förstörda men är säkra på att hon nu springer på en grön äng med sina syskon och alla hundkompisar hon har överlevt genom åren.

Fick Änjah själv summera sitt liv så tror jag hon skulle säga att hon haft den bästa familjen hon kunnat få.

Hon har inte behövt vara ensam många stunder, många utflykter till skogen…många som älskade henne och som hon älskade tillbaka. Hon har förgyllt våra liv på så många sätt så jag vet inte hur vi ska klara oss utan henne.

Säger som min dotter "det känns som jag aldrig kommer bli glad igen"

Jag ville du skulle få veta att den sista i Ä kullen nu slutit sina ögon.

Kramar Carolina och Johan