Det känns så skönt att jag slipper känna mig så ensam om mitt problem. Klantade mig även med kompassen, så tokigt det kan bli, den visar ju rätt trotts sin ålder, tur jag har en karl som kan och talar om hur man sätter pilarna.

Han skrattade gott när jag skulle ut med hundarna i regnet och blåsten, tog fram min sydväst (en sådan regnhatt som har en kant fram och är längre bak, sådant som fiskare har på huvudet)

Jag: vet inte vad jag skall kalla min hatt nu mera, är det öst, väst nord eller syd, eller syd/väst då brast det för gubben haha. Ja, ja, jag är ju bara en vanlig människa med mina brister och fel som alla andra så nu vet ni det.

 Kram på er för att ni berättade om era svagheter också, vad vore livet utan er ?