Finns inget att skriva om när det gäller min vardag, när mina tankar är åt ett helt annat håll, hoppas jag snart kan samla mina tankar och gå vidare efter terrordådet i Oslo.

Tittade på minnesgudstjänsten från Domkyrkan i Oslo i dag, det var gripande och fint, många fantastiska och rörande talare. Stoltenberg har inte bara visat att han är en folkkär statsminister utan också en varm och mjuk person som visar många känslor och fäller tårar.

För 3:e kvällen har jag haft en Marschall tänt till minne av alla ungdomar och berörda i Norge. Min syster och hennes man samt övriga anhöriga var i kyrkan på en minnesgudstjänst  tillsammans med sina 2 ungdomar som var med på lägret på Utöya och som klarade sig som tur var. Det var väldigt svårt för pojkarna som förlorade många av sina kamrater och minns allt det hemska dom har upplevt, det var också en gripande stund för alla i kyrkan.

Hoppas att sådana här dåd inte kommer att upprepas, men jag tror att detta bara är en början för våra nordiska länder, allt trappas upp när det gäller våld och terror över allt. Vi lever i en falsk trygghet om att det sker inte här i våra små nationer och länder. Jag är djupt bedrövad och saknar ord för det inträffade, finns inga ord som räcker till.

Gott natt mina vänner och tänd ett ljus för Norges alla offer och berörda.