Tänk så illa det kan gå trotts man vill så väl, det blev så fel. Cyklade ner till torget i dag för inköp, var in på kondis och fick med mig en brödlimpa till fåglarna. Satte från mig hojen mot ett träd vid ån och gick för att mata, gu’så glada dom blev. 3 vågade inte komma upp ur vattnet så jag gick ut på en sten för att komma närmare, vipps så halkade jag och slog stjärten mot en sten, tappade andan så jag tänkte nu kvävs jag, och högre pekfinger fick en lätt stukning. Medan jag satt där och ojade mig och fällde några tårar så stod det plötsligt en hjälpsam kvinna bakom mig och erbjöd mig sin hjälp. Hon torkade mina våta kinder……… ”Nä nu dramatiserar jag, det hade jag själv redan gjort”………. Hon hjälpte mig upp på fötter, vi stod och pratade en lång stund, det ondaste i rumpan kändes redan bättre och andningen var det inget fel på längre. Hon blev min okända vardagshjälte som hade ett gott hjärta och var vänlig mot en främling. Hennes namn var Sonja, tror nog inte hon kan läsa min blogg så jag kan framföra min STORA TACK här.
Tänk så skönt det är att få lite tröst.

Mitt finger är inte helt ok så det är lite svårt att skriva och använda musen.

Ta hand om Varandra där ute i Världen och räck ut din hand mot behövande.
Kram till Er alla!