Var och klippte mig i går, riktigt kort och är nöjd (nähä, inget foto ! :-). Var sedan inne på Tempo och fyllde på matförrådet, när jag kom ut så spöregnade det (inga regnkläder eller paraply) blev som en dränkt KATT. Rejäla skurar nu också, som åskskurar.

Apropå KATT ja. Grannens katt kommer springande så fort den ser mig, den är så kelen, svårt att ta kort på killen för han bara stryker sig omkring/på mina ben, när jag sedan försvinner så står han nedanför trappan med bedjande ögon ”får jag inte följa med dig in ?”.

Här ena kvällen när jag var ute med hundarna för sista kissen, där i mörkrets dunkel under en gatulykta mitt i gatan låg denna gulliga charmör, var bergis på att han var påkörd av en bil. In med hundarna, satte på mig tjocka skinnhandskar i fall han var skadat och skulle klösa mig om jag lyfte upp han. En meter från kissen reser han på sig och en liten mus försökte återfå sin frihet, men katten var snabbare, musen pep och mitt modershjärta snörade ihop sig, ny attack mot katten från mig, men då sprang katten in i buskarna med musen. Förstod att jag inget kunde göra, sprang hem med gråten i halsen. Jag mådde så dårligt när jag tänkte på musen, vet ju att katter är grymma mot sina offer, men då vill inte jag se på och veta. Varför skall jag vara så blödig när det gäller djur och fåglar och annat i nöd, blir så arg på mig själv, var inte lätt att somna efter detta.

"Havets djup kan mätas, men vem kan mäta mitt hjärtas smärta"

Kram mina vänner !