Jaaa mina vänner, det var en svår nöt att knäcka frågan jag ställde den 16. Inte kan man tro att Kalles lilla klofot skulle se ut på detta sättet, men det gör den. Som jag skrev så är det ingen pristävling utan bara äran. Men ingen vinnare blev det i denna lilla tävling.   Kalle (2 år) följer mig varje dag när jag är utomhus, men är gudskelov inte så tam längre så han blir till besvär, håller sig ca 2 meter i från mig och tror inte han vågar sig in igen (vem vet) Arne är orolig. Skall hänga en mormorsgardin i dörröppningen även om det inte stoppade han när han var odrägligt tam och hundarna låg i hallen, gick under draperiet. Var dörren stängd så satt han på dörrhandtaget som rörde sig. Följde med mig till affären och satt ute och väntade på mig och flög korta sträcker före mig och väntade in mig tills vi var hemma, då fick han lite mat. Varför blev han tam ? han var så liten och tunn och ensam, när andra små var med sina föräldrar och blev matade så jag fick ta på mig mammarollen. Maskar åts flitigt av dom andra små så jag hämtade en hög i komposten och la på stenplattorna ute, han var livrädd när dom rörde på sig. Försökte med små brödbitar över, men icke sa nicke, fick lägga maskarna tillbaka i komposten och det blev uppblött hundfoder som blev hans dagliga föda. När han tiggde mat satt han på altanräcket och fnös tills maten kom. Ja det blev en utmaning för mig för att se hur tam han kunde bli, ack vad jag ångrade mig sedan, blev svårt att stänga han ute, han blev en av oss. Ja detta är historien om Kalle i korta drag.

Ha en fin dag önskar jag och kajan Kalle !