Var på torghandeln i dag för att köpa frukt och grönt, även många knallar var som vanligt på plats. Frukt och grönt ja, gick inte att gå i närheten av frukten, smockat av getingar, skulle ha vindruvor gick inte att ta en klase ur lådan, för att inte tala om hallonen som var i korgar. All frukt var i getingarnas ägo. Fick bara lämna platsen utan att handla något. På sådana ställen skulle dom sätta ut fläktar som riktades mot frukten för att hålla getingarna borta. En liten tös i 4 års åldern fick ett stick på handen och ett på kinden när hon skulle ta ett hallon, fick ge sig i väg till läkarstationen för att få kortison. Hos mig är getingarna äntligen borta nu sedan plommonen försvann och flaskfällorna avlägsnades från trädet. Min man vägrar att såga ner trädet, han var ju inte hemma när det var som jäkligast av geting ivationen så han tror inte det var så illa, han tror att jag överdriver. Så nog attan tror jag trädet finns kvar även nästa sommar om jag inte hittar på något set så att trädet dör, har du någon smart idé så hjälp mig, det får inte märkas bara synas :-) ! I dag har det varit en vanlig fin Svensk sommardag med lagomt av värme, svart-lila moln har passerat på himlen men utan att det kom varken någon droppe eller blixt. Det blev bara en sen kvällsrapport av denna dagens toghandel.

Som alltid så var våran granne i barnaåren först med kapitalvaror. Denna gången hade Per köpt sig en moppe som var silvergrå till färgen, med en kärra att sätta fast på pakethållaren att köra mat hem från affären. Mamma var fascinerad av alla nymodigheter dom köpte och var nog lite avundsjuk, vi hade ju inte dessa ekonomiska förutsättningar. Omsider så skulle hon få prova detta fartvidunder. Satte sig på mopeden stolt för att köra dom ca. 500 meterna till vårat hem, vi stod på trappan för att ta emot henne med applåder. Hon var så rakryggad och stolt där hon satt och med ett brett leende över hela ansiktet, meeeen, ingen hade berättat för henne hur hon fick stopp på denna maskin, så i rädsla vred hon på full gas på handtaget och började skrika i högan sky, leendet förvandlades till ett stort frågetecken och grimaserade av förtvivlan. Min far skrek, vrid handtaget åt andra hållet och inte emot dig, tryck på handbromsen följd av NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, rusar emot henne för att få stopp på henne så som man gör för att stoppa en häst som skenar. Hon vrider styret mot vänster för att inte krocka med pappa och kökstrappan och håller samma hastighet, är helt blockerat, det bär i väg ner för slänten och ut i jordgubbslandet, där bär det om kull av alla guppen som det blev av fårorna. Som tur var så blev kläderna bara röda av jordgubbs saft, kroppen och moppen klarade sig utan skråmor, men klagade över verk i ena armen, tror inte det var så farligt, men hon ville inte ha skratt utan allvarsamt medlidande, fnissade gjorde vi bakom hennes rygg. Hon blev påmind titt som ofta i många månader därefter och då skrattade hon även med oss. Lånade moppen flera gånger efter det (även om det dröjde) och då viste hon hur den fungerade så det blev ingen repris på första turen.