Kan berätta en episod från mina barnaår som jag inte glömmer och det har berättats för mig flera gånger om så har det etsats sig fast i mitt inre. Det utspelades en kylig vinterdag när jag var 5 år. Det jag skall berätta om var när jag skulle lära mig hoppa i dom stora barnens hoppbacke. Med min ringa ålder så vågade jag mig inte på sådana strapatser utan höll mig vid sidan om på mina skidor. Vi barn var väldigt duktiga på att åka skidor efter som det vintertid var mycket snö som låg länge ut på våren, ja ända till i början av juni många gånger. Vi mindre barnen hade en pytte hoppbacke som vi tränade i, men steget till den stora backen var lång. En påhittig äldre grabb tyckte han skulle lära mig den ädla konsten att våga. Dagen därpå så kom han med en stor ryggsäck hängande på sin rygg, i den skulle jag sitta så jag skulle få prova på ett långt hopp och att det inte var farligt. Som sagt så gjort, krängde mig ner i säcken och iväg bar det utför och vi närmade oss själva hoppet, kommer ihåg min rädsla, men det var en duktig kille så jag litade på honom och att han skulle ta mig ner. Ner kom vi med ett krumbuktigt och högst vingligt nerslag. Det var roligt och jag tyckte det var rätt så kul. Ville göra om spektaklet och då var det en annan grabbs tur att ha mig på ryggen i en säck, denna gången gick det inte så lyckligt så vid nerslaget så stöp han om kull bröt sin skida och armen, det blev ett fasligt elände och transport till Elverum sjukhus där han fick ett gips på sin arm och jag fick otroliga skuldkänslor eftersom jag var orsaken till olyckan. Kommer ihåg att han fick ett lite skrin som jag fick av min moster som plåster på såret. Vet att han hade det i sina ägor under flera år det stod på ett skåp i finrummet för det var vackert utsmyckat med snäckor och pärlor, ja riktigt fint. Var själv väldigt glad över det skrinet, men gav bort det för att jag hade orsakat hans lidande och det bästa var gott nog. Hoppade i stora backen gjorde jag aldrig, ville inte bryta ben eller armar för något så löjligt och dumt. Gillar inte backhoppning på TVn i dag heller, när någon hoppare faller så går det kyliga vindar ner efter ryggraden, och så tänker jag "nu bröt han armen och skidan".