Glömde ju berätta när jag var på torget i fredags då jag blev jag förföljd av en paparazzi. En sunkig karl satt utanför spelbutiken och läste en tidning, (ser ofta att han sitter där och spanar på folket,) när jag gick förbi så vek han ihop tidningen och följde efter mig in, höll sig på ett par meter i från mig och stirrade. När jag var klar där så fortsatte jag till optikern, skulle beställa nya glasögon, Han följde efter och stod och tittade i skyltfönstret. Gjorde en synundersökning och det tog tid, sedan titta jag ut bågarna jag skulle ha. Tror du inte på fn.. att han fortfarande var kvar där ute, kändes så obehagligt. Vidare till mataffären, mellan hyllorna står denna karlen och följer mig med blicken. Styrde kosan mot lagret  och träffade på en ung kille som slussade ut mig bakvägen. Vad vill han, vad är ha ute efter, vågade inte tilltala han och fråga, låtsades att jag inte såg han. Tur att jag hade cykel och jag trampade som en liten jäkel hem. Talade med en god vän sedan och hon tyckte jag skulle kontakta polisen om händelsen, men han har ju inget gjort ? Sitter han där på måndag och fortfarande leker Paparazzi med mig så ringer jag polisen. Tur jag har ett Securitas larmat hus så jag kan känna mig säker hemma. Dörrarna håller jag låst med skal-larm när jag är inne, och full-larm på natten. Det känns kymigt när jag är ensammen hemma med mina små hundar. När dom tror sig höra något på kvällen och börjar skälla, så studsar jag till... Har inte berättat något för min man som är i Värmland och jobbar. Har min grannes telefon nummer som jag kan ringa om det är något, även på natten.. I bland så känner man sig liten och hjälplös när man inte vet vad han är ute efter. Får nog ta med fotoapparaturen och ta ett kort på han, för eventuella identifieringar *Ler*..