Någon har undrat hur det slutliga med kajan blev som jag gjorde så tam ? Den försvann ju så plötsligt en dag. Sedan fick jag reda på varför, maken hade sprutat vatten på den från vattenslangen med en hård stråle. Det gick några dagar, min man åkte till Värmland, plötsligt så dök den upp i gen. Får påstå att det var riktigt skönt när han var borta, eftersom jag inte behövde frukta att han skulle knalla in igen. Som vanligt så tiggde den mat, jag tog några små brödbitar och gick ut på gräsmattan och gav det där (bara 1 gång per dag) stod kvar och vaktade tills det var uppätet eftersom det kom flera fåglar. Till slut så la jag maten på marken och gick där i från, då tog han bara 2 bitar och flög sedan i väg.  Gjorde så i några dagar, sedan har jag inte sett den mera. Det var inte maten han var ute efter, utan den var kär i mig :-). Nu kan dörren stå öppen utan att han skall försöka att komma in. Han har hittat fågelvänner och behöver inte mig mera. Kommer aldrig mera att tämja en vild fågel som inte är sjuk eller skadat. Har blivit en erfarenhet rikare, trodde inte det skulle bli så jobbigt, utan bara skojsigt. Han till och med satte sig på dörrhandtaget, men det gick ner bara till hälften, annars så skulle han kommit in själv också. Det är kloka fåglar, men ack så jobbiga dom kunde bli. Frestas aldrig att tämja en kaja, det skapar bara problem.